Graça Machel tar emot mig i kungasviten på Gripsholms värdshus i Mariefred. Det är en strålande höstdag och hennes leende glittrar i solljuset. Graça Machel är kanske mest känd i Sverige som Nelson Mandelas fru – men nu är hon här för att ta emot The Worlds Childrens Prize. Paret har röstats fram som Årtiondets barnrättshjältar.
Hur känns det att vara älskad av miljoner barn över hela världen?
– Nelson Mandela och jag var djupt rörda och vi är verkligen mycket tacksamma. Barn ljuger inte, som du vet. Om ett barn gillar dig, så kommer hon att säga det till dig. Och gillar de dig inte så kommer de att låta dig veta det också. Så att vara älskad och respekterad av så många barn, det känns bra.
– Men det är också ett stort ansvar. För det är en sak att bli framröstad, men det är en helt annan sak att kunna leva upp till barnens förväntningar. Hur mycket vi än försöker, så kommer vi aldrig att kunna göra allt vi skulle önska.
– Vi kommer att fortsätta kämpa för barnens rättigheter så länge vi orkar, men vi är medvetna om att det är en stor uppgift.
Hur var din egen uppväxt? Hade du några starka kvinnliga förebilder?
– Oh ja. Hela min barndom kretsar kring min mamma och min äldsta syster. Jag formades mycket av dessa två starka kvinnor. Du förstår, min pappa dog tre veckor innan jag föddes. Så min mamma var änka, en ensamstående förälder till sex barn. Jag hade bröder också, som fanns där för mig som någon slags faderfigurer, speciellt den äldsta brodern. Men de fanns inte där i det dagliga livet.
Var din mamma också en bildad kvinna?
– Nej, tvärtom. Hon var analfabet. Hon blev över nittio år gammal, men hon lärde sig aldrig att läsa och skriva. Trots detta var hon en fenomenal kvinna som såg till att vi sex barn fick gå i skolan. Två av oss har till och med universitetsexamen. Min mamma har verkligen spelat en stor, stor roll i mitt liv.
– Innan min pappa dog hade han fått mamma att lova att alla barnen skulle lära sig läsa och skriva. Han var en stark religiös ledare med en stark personlighet och visste hur viktigt det var med utbildning.
Har du saknat att inte ha en pappa?
– Inte när jag var liten, men när jag kom upp i gymnasiet hände något. Då hade jag vänner som sa ”Min pappa sa…” och ”Min pappa gjorde…” Då insåg jag att jag aldrig skulle kunna säga de orden. Eller när papporna kom och hämtade de små barnen i skolan och de kastade sig om halsen på sina pappor. Då tänkte jag: ”Så är det alltså att ha en pappa. Den erfarenheten kommer jag aldrig att ha”. Det var en sorg.
– Men annars hade jag en lycklig barndom med en mycket kärleksfull familj.
När du själv var utbildningsminister i Moçambique så ökade du antalet inskrivna barn i skolan från 40 till nästan 90 procent på tio år!
– Åh, det var inte bara jag. Men efter befrielsen så fanns det en sådan entusiasm, och vi visste att skolan var oerhört viktig för landets framtid. Så vi satsade alla våra bästa medarbetare och alla våra pengar på skolorna.
– I fabrikerna använde arbetarna sina lunchraster för att gå i speciella skolor och lära sig läsa och skriva. Skolorna jobbade i treskift, först ett pass på morgonen med barn, sedan ytterligare ett arbetspass med fler barn och på kvällarna var det vuxenskola.
Du har sagt att i områden där det råder kaos är skolorna speciellt viktiga. Varför?
– En skola som fungerar ger barnen en känsla av normalitet och trygghet. Du behöver inte ens ha tak över huvudet. Till och med i ett flyktingläger kan du sätta upp en fungerande skola med ganska enkla medel. Det behövs bara ett par lärare och lite material.
– Det är två institutioner i samhället som är mycket viktiga för ett barn, familjen och skolan. Och det gäller alla barn. Ett barn som mår bra hemma kommer att må bra med sina vänner och lärare i skolan. Och om läraren är bra, kommer han eller hon att spela en stor roll när det gäller hur barnen relaterar till andra vuxna.
Du har under många år varit expert och FN-ansvarig för en banbrytande rapport om barn i konfliktområden. Hur har det förändrat dig?
– Jag tror jag har blivit mer mänsklig. Mycket av det jag har sett kommer att stanna med mig så länge jag lever. Som när jag har mött mammor till undernärda, svältande barn. Speciellt en mamma minns jag. Du vet, jag är en mamma och hon var en mamma, och vi visste att det fanns ingenting vi kunde göra. Det går inte att förklara den smärta och ångest en mamma känner inför maktlösheten att inte kunna hjälpa sitt döende barn.
Och här kom jag från FN och kunde inte heller göra någonting. Det var ett av de mest frustrerande ögonblicken i mitt liv.
– Jag var så arg, så hade jag hittat någon av de ansvariga för konflikten när jag gick ut ur det där lägret, så hade jag dödat honom! Jag var så rasande! Det får mig fortfarande att gråta, som du ser. För jag kan inte tolerera att barn lider. Jag kan bara inte det.
Varför slutade du att arbeta med FN-projektet?
– I Sierra Leone besökte jag ett projekt som försökte ge barnsoldater utbildning och ett nytt liv. En liten pojke berättade för mig hur han skar upp livmodern på en gravid kvinna. Han berättade om det som om det var något helt normalt, som om han bara sa att han hade ätit gröt på morgonen.
– Hur bär man sig åt för att avhumanisera ett barn så att han till och med känner sig stolt över att ha skurit upp en gravid kvinna? För att få ett barn att tappa alla begrepp om vad som är rätt och fel. Sådant som gör mig så arg. För det är självklart de vuxnas verk. De vuxna krigsherrarna som sitter bekvämt och har allt man kan önska.
Hur orkar man lyssna på sådana berättelser?
– Det var en av anledningarna till att jag var tvungen att sluta med det arbetet. FN ville att jag skulle fortsätta, men jag sa att jag inte klarade av det mer. Min son som var 13-14 år då sa: Mamma jag trodde du gjorde det här för att hjälpa traumatiserade barn. Men jag är rädd att du håller på att bli traumatiserad själv.” Och han hade rätt. Det tog mycket hårt på mig.
Men hur lyckas du behålla livsglädjen trots allt?
– Till slut handlar det ändå om vad man lyckas åstadkomma. Och har jag lyckats rädda ett enda barn från att lida en dag, så är allting värt det. Det gör mig mycket lycklig. Det ger kraft.
– Sedan betyder min familj mycket för mig. Där hämtar jag mycket styrka och glädje. Jag tror inte du kan arbeta med sociala frågor om du inte vårdar din egen familj. Ju mer jag tittar på min familj, mina barn och mina barnbarn, desto mer tacksam blir jag.
Har du tid att vara med dina barn och barnbarn?
– Åh, javisst, speciellt nu på senare tid. Jag tycker mycket om att vara tillsammans med mina barn och barnbarn. Du vet, jag var också tvungen att uppfostra mina barn alldeles själv. Min mammas historia upprepade sig också i mig. När min första man, (Moçambiques president) Samora Machel dog så var min dotter tio år och min son bara sju. De var mycket, mycket små. Så jag har fått kämpa själv, precis som min mamma, ända tills mr Mandela kom in i mitt liv.
Jag tror att jag talar för väldigt många när jag säger att det värmde våra hjärtan att se de kärleksfulla bilderna på dig och mr Mandela. Hur träffades ni?
– Aaah! Nu håller du på att bli alldeles för personlig…
Okej. Men tror du att det är annorlunda att bli förälskad när man möter någon senare i livet?
– Ja och nej. Att bli förälskad är spännande och upphetsande, det får dig att känna dig varm och lycklig. På det sättet är det precis likadant, vare sig det är den första kärleken eller den andra. Men det är annorlunda när du är vuxen när det gäller vad du ger och vad du förväntar dig. Det är ett mycket mer moget förhållande än när man är ung och full av fantasier.
– Du är beredd att ge mer och att förstå mycket mer, på det viset är det annorlunda.
Men känslan är precis densamma. Man är lika förälskad, absolut!
Graça Machel skrattar och ögonen glittrar.
När hon har lämnat sviten frågar jag hennes livvakt om hur det är med Nelson Mandela. Hur mår han?
– Åh, det är bra. Bara bra. Han är 92, du vet, och tycker det är lite jobbigt att resa för mycket, men om han inte mådde bra skulle hon inte vara här, jag lovar.
FAKTARUTA Graça Machel:
Namn: Graça Machel
Ålder: 65 år
Bakgrund: Internationell människorättskämpe med speciellt fokus på kvinnor och barn. Tidigare utbildningsminister i Mocambique. Med i den första FN-kommittén att övervaka barnens rättigheter. Flera uppdrag för barnens rättigheter jorden runt. Den enda kvinnan som har varit gift med presidenter i två olika länder. Ingår i The Elders (se separat faktaruta).
Familj: Gift med Nelson Mandela, 2 egna barn, barnbarn och Mandelas barn och barnbarn.
Faktaruta Nelson Mandela:
Namn: Nelson Mandela
Ålder: 92 år
Bakgrund: Advokat, politiker statsman. Sydafrikas president 1994-1999. En framträdande företrädare för den fredliga kampen mot apartheid. Under Mandelas 27-åriga fängelsevistelse var han en viktig symbol för kampen mot apartheidregimen både inom och utanför Sydafrika. Han har belönats med över hundra utmärkelser, däribland Nobels Fredspris och World’s Childrens Prize. Ingår i The Elders (se separat faktaruta).
FAKTARUTA WORLD CHILDRENS PRIZE:
* Kallas även Lilla Nobelpriset. Världens största utbildning för barnens rättigheter och demokrati. Barn över hela utbildas i vilka rättigheter de har och i det årliga programmet ingår också en världsomröstning, Global Vote, för enastående insatser för barnens rättigheter.
* World’s Childrens Prize är öppet för alla barn, skolor och humanitära organisationer. Det tillhör efter tio års existens 23 miljoner barn i 53 000 skolor i 101 länder.
* Priset delas varje år ut av drottning Silvia i Stockholms stadshus.
Faktaruta The Elders:
En opolitiskt bunden, internationell insatsstyrka byggd på erfarenhet, klokskap och intelligens. Gruppen initierades av den kände Virgin-miljardären Richard Branson och musikern Peter Gabriel tillsammans med Nelson Mandela, lagom till hans 89-årsdag.
The Elders leds av tidigare ärkebiskop Desmund Tutu och består av 12 personer (tio aktiva och två hedersmedlemmar).
* Martti Ahtisaari, Finlands förre president, vinnare av Nobels fredspris.
* Kofi Annan, tidigare generalsekreterare i FN, fredspristagare.
* Ela Bhatt, grundare av the Self-Employment Women’s Association of India (SEWA)
* Lakhdar Brahimi, f d utrikesminister i Algeriet.
* Gro Harlem Brundtland, tidigare statsminister i Norge.
* Fernando Henrique Cardoso, tidigare president i Brasilien.
* Jimmy Carter, f d president i USA, fredspristagare.
* Graça Machel, f d utbildningsminister i Mozambique, gift med Nelson Mandela.
* Mary Robinson, f d president i Irland och tidigare FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter.
* Desmond Tutu, tidigare ärkebiskop, fredspristagare.
Hedersmedlemmar:
* Nelson Mandela, Sydafrikas tidigare president, fredspristagare, gift med Graça Machel.
