(Metrokrönika, publicerad 16 augusti 2011)
Ramona Karlsson växte upp i ett missbrukarhem där det var fult att visa känslor. För att hantera sin ilska och sorg började hon kontrollera maten. Hon fick anorexi och tvångsvårdades på sjukhus. För Dagens Nyheter berättar Ramona att hon spändes fast i en bältessäng 80 gånger på tio månader. Då var hon 23 år.
”I hela mitt liv har jag känt mig hotad och haft svårt att känna tillit. Tvångsåtgärderna har inte gjort det lättare. Tänk dig själv att bli fastbunden och fasthållen av fem personer och tvingas ligga med benen helt isär. Tänk dig vilken förnedring och kränkning”, säger hon.
Först efter elva år inom vården fick Ramona träffa en psykolog.
”Jag förstår inte varför det inte skedde tidigare. I journalen från BUP 1993 står det att jag haft en traumatisk uppväxt. Varför frågade ingen varför jag svälte mig själv?”
I dag är Ramona helt frisk från sina ätstörningar och självskadebeteendet. Hon är en av eldsjälarna i Anorexi-Bulimi-kontakt och engagerad i projektet ”Bättre vård mindre tvång” vid SKL, Sveriges Kommuner och Landsting.
Vi känner varandra en smula och varje gång hon berättar om sin tid inom psykiatrin så blir jag lika upprörd över hur vården behandlar unga, trasiga kvinnor. Det är som om man inte vet vad man ska göra med alla dessaförtvivlade kvinnor. I stället för att ta reda på vad som ligger bakom problemen – och skaffa sig kunskap om missbruk, enorma bekräftelsebehov, anhörigförtvivlan, dysfunktionella familjetrauman eller sexuella övergrepp – så drogar ner kvinnorna eller spänner fast dem.
Förra året användes tvångsåtgärder som bältesläggning, isolering och tvångsinjektioner över 9 000 gånger inom den slutna vården. Iverkligheten kan den siffran vara dubbelt så hög, eftersom endast hälften av landstingen faktiskt har rapporterat in statistik till Socialstyrelsen. Unga kvinnor är den grupp som spänns fast mest.
Varför är vården så rädd för unga kvinnor och deras förtvivlan? Har de blivit vår tids ”besatta häxor” som samhället måste skyddas ifrån? Något skumt är det i alla fall med denna märkliga snabbhet med bältesläggandet.
