Första ensamma promenaden

I dag gick vi ut för första gången, alldeles ensamma, jag och Lykke.
Det är fortfarande lite skört och svajigt. Och fast det är tredje barnet (som alla vill påpeka som om det betyder att man är mindre känslig!) så vågar jag knappt lägga ner henne i vagnen för att jag är rädd att hon ska sakna min kroppsvärme.
Men det gick bra. Vi var ända bort på Konsum och handlade kaffe och laktosfri mjölk och stuvad spenat (Är det förresten okej att äta när man ammar? Måste fråga någon om det.) och jag var så glad att kön var så kort att vi kom ut i friska luften igen ganska snabbt. Baciller! tänkte jag hela tiden. Baciller på min bebis!
Tokigt.
Men jag lugnar väl ner mig.
Och lille Lykke låg så vackert där och snusade i vagnen medan jag gick omkring och hörde hur fåglarna kvittrade. På samma stigar som jag har gått nu, med tre små barn, med blommande träd och knastrande stenar och små, små regndroppar – och jag tänkte att herregud vad livet är vackert.
En hel timme var vi ute och promenerade. Jag tror jag log hela tiden.
Jag är nog världens stoltaste mamma.

5 kommentarer Skriv en kommentar