Sitter och läser min morgontidning och tänker tacksamt att det är en ynnest. Kanske inte att läsa om allt elände, alla gånger. Men att jag under hela mitt liv faktiskt har haft tillgång till en morgontidning, från det att jag var liten, tills nu när jag är stor och har tre egna barn. Varenda dag i mitt liv.
Min pappa var journalist och han fick morgontidningen som en lönebonus. Hur knapert vi än hade det vissa år, så fanns den där. Morgontidningen. Lokaltidningen. Likadant har det varit för mig, sedan jag själv blev journalist – länge var den en självklar lönebonus. Och även om jag har förbannat den många gånger så är den fortfarande en självklarhet.
Det var genom morgontidningen pappa och jag kunde samtala på morgnarna.
”Pappa, vad betyder det?”
”Pappa, varför finns det krig?”
”Pappa var ligger Ouagadougou?
”Pappa, kan jag få läsa serierna?”
Vi skrattade åt serierna tillsammans, bäst gillade vi katten Gustaf och Kalle och Hobbe. Han förklarade sporten för mig och det var inte förrän jag var vuxen som jag skulle ifrågasätta att det bara var män som var intressanta i den sektionen.
Nu ser jag att min nioåring gör samma sak. Speciellt på somrarna när vi har Norrtelje tidning. Han lusläser verkligen varenda notis och annons. Han ifrågasätter, skrattar, lär sig nya ord och häpnar.
Jag tror att morgontidningen är oerhört viktig för familjer att ha en egen samhällsbevakning, superlokal och global. Och jag tänker att det är så sorgligt att så många inte har råd numera. Att det är bland det första man drar in på när pengarna tryter.
När jag sitter här och snabbläser så funderar jag mycket på slöseriet i att jag kanske bläddrar igenom snabbt en gång och sedan inte hinner titta mer. Därefter hamnar den i pappersinsamlingen. Borde det inte vara bättre om man delade på tidningen?
När jag har läst klart kanske det är en granne som gärna vill läsa den till lunch eller eftermiddagsfikat? Åtminstone så länge jag låter bli att spilla kaffe i den.
Vad säger ni om det? Bra eller dålig idé?
2 kommentarer
Lysande idé. Dessutom så delar man också på det där eviga kånkandet till pappersinsamlingen… Jag har tänkt många gånger: Varför kan inte tidningsbudet ta med sig gårdagens tidning när han kommer med den nya?
Men stackars tidningsbudet! Räcker det inte med att hen går upp okristligt tidigt för att ge dig dagens, ska hen behöva köra återvinningen också? Jag har själv varit tidningbud och jösses vad man får slita – för att inte tala om alla hundar som försöker äta upp fingrarna på en. Nej, var rädd om tidningsbudet.