Dagens Metrokrönika handlar om något så angeläget som hysterin kring barnfetma. Jag är topp tunnor rasande över denna vuxenhets mot våra barn. Eller som Gunilla Sonesson så klokt skriver i en kommentar: ”Just vikten är ju kanske det minst intressanta hos en människa – det är så mycket mer som berättar hur en människa mår. Dock är det ju enkelt att föra in i tabeller.”
Smalhetsen dödar. Långt mer än trafik och cancer. I Israel har det från och med årsskiftet införts en ny lag, just därför. Modeller med ett BMI under 18,5 får inte användas i reklam eller på catwalken i Israel. ”Den största dödsorsaken bland unga israeler i åldrarna 15 till 24 år är anorexia”, säger Rachel Adato, ledamot i parlamentet Knesset.
Berätta gärna om dina egna erfarenheter. (Och notera gärna den ironiska annonsen vid krönikan. Om att man kan räkna ut sitt BMI. I don’t think so.)
Du kan läsa hela krönikan genom att klicka här. Kommentera gärna!
6 kommentarer
Jag läste just din krönika på väg hem från arbetet och håller helt med dig om att det är oaptitligt att väga barn. Jag skulle även vilja slå ett slag för att helt skippa vågar, då jag tror att vågar i hem kan bli något som vem som helst i familjen kan bli fixerad vid. I vårt hem äger vi en våg för att väga väskor före en resa. Den är bara framme vid dessa tillfällen, men i övrigt har min ordningssamme make ställt undan den någonstans i någon kartong i något rum.
Allt gott och tack för en bra krönika!
Det har jag också undrat över, vem som har uppfunnit BMI, en väldigt underligt uppfinning som används av vårdpersonal. Har du fel BMI, så är det fel på dig. Man ska ju inte stirra sig blind på vikten, för att det är så mycket som spelar in. Kroppsmassan, muskelmassan, skelettet, benstommen, om man har ätit innan man väger sig. Menstruerar man så har man ökat i vikt under menstrautionsperioden, vätska samlas i kroppen, man kan svullna upp och ha ont. Det här med att barn vägs hos skolsköterskan som förs in i tabell, har jag inte kunnat förstå varför och för vem?
Det har jag också undrat över, vem
som har uppfunnit BMI, en väldigt underligt uppfinning som används
av vårdpersonal. Har du fel BMI, så är det fel på dig. Man ska
inte stirra sig blind på vikten, för att det är så mycket som
spelar in. Kroppsmassan, muskelmassan, skelettet, benstommen, man kan
ha ätit innan man väger sig. Under menstruationsperioden, kan man
samla på sig vikt, just för att vätska och fett kan samlas i
kroppen, man kan svullna upp och ha ont. Det här med att
barn/ungdomar vägs hos skolsköterskan som förs in i tabell, har
jag inte kunnat förstå varför och för vem? Tabellerna som någon
hittat på, kan ju bli hur missvisande som helst och
barnen/ungdomarna får lida för det, för att de får känna att de
inte duger som de är. Vad gör det om barn är lite runda om magen?
Om massor av fett hänger och dallrar överallt, då får man använda
sig av någon skonsam metod för att gå ner i vikt. Barn ska inte
banta. Rörelse är viktig. Att gå uppförsbacke kan vara bra.
Väl talat! Och när vi ändå håller på kan vi väl skrota de här vikt- och längdkurvorna som verkar vara fullständigt heliga på barnavårdscentralerna. Det verkar som att så länge barnen följer kurvan kan inget vara fel och när kurvorna inte följs måste det automatiskt vara något fel. Själv avskydde jag invägningarna i skolan, och tyckte att det var en otrolig lättnad när jag började gymnasiet och äntligen vågade vägra vägningen.
Snacka
om att bvc och skolhälsovården är frivilliga! Hur pass frivilliga
är de? Press på att tvångsvaccinera eleverna ingår också, inom
ramen för ”frivillighet”.
Det är riktigt som Hillevi påpekar, att vältränade barn (och vuxna) kan ha en ”onormal” BMI, och ”felaktigt bli överviktiga”. Men skolsköterskan SER ju barnet också, och för ett samtal om kost och motion (ett hälsobesök på varje ”stadium”) och då blir det lätt att förstå hur det egentligen ligger till!
Däremot kan INTE föräldrar alltid avgöra om deras barns vikt är normal eller inte. Här en färskt referat ur Läkartidningen:
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=19025
Egentligen är nog viktkontrollerna i skolan från början till för att hitta de som – p g a sjukdom eller rent av undernäring – går upp DÅLIGT i vikt. Normal viktökning är ett utmärkt mått på hälsa och välmående, även psykiskt.
Det är inte ”ett evigt vägande” inom skolhälsovården! Ett normalviktigt barn vägs bara 4-5 gånger under skoltiden, från förskoleklass till gymnasiet.