Metod 4: Guldstjärnor

Vi hade ett familjeråd. Vi pratade om ansvar – men också om uppdrag, experiment, apparater och guldstjärnor! För jag tror mycket på glada lustfyllda ord.
Killarna gillar experiment. Och specialuppdrag. När någon frågade Elliot vad hans nyårslöfte var, så sa han:
”Att hjälpa till mer hemma.”
Och detta med guldstjärnor gick de igång på. Jättemycket. De printade ut en lista med namn och stora rutor med plats för stjärnorna.
Dealen var denna: Om ni städar ert rum UTAN TJAT varje kväll så får ni en guldstjärna per dag. Och varje guldstjärna är värd fem kronor.
Jajjemän och high five, sa killarna. De var verkligen taggade.
”När kan vi börja, när kan vi börja?!”
”Vi kan börja i kväll.”
Bra.
Och första kvällen gick det galant. Sällan har jag sett så fokuserade och målinriktade killar. Även Lykke hjälpte till. Lite oklart dock med vad.
Stolta satte de sedan upp varsin guldstjärna och somnade gott.
Kväll nummer två gick också förvånansvärt bra. Bara detta att slippa tjata var en sådan befrielse. Att faktiskt inte behöva, att ibland vara på väg in att… men stanna sig själv mitt i steget och tänka nej, det är just det jag inte ska.
Även guldstjärna nummer två satt fint på listan. Trean var Med Viss Tvekan.

Sedan kom kväll nummer fyra.
”Okej, barn nu är det dags att städa.”
”Åh nej. Redan?”
Entusiasmen hade svalnat något. Men de började. Och vi hörde dem. Vi hörde hur de hittade entusiasmen på helt annat sätt. Genom att kasta grejer till varandra i ”städningen”. Någon satt tydligen i våningssängen och langade något till någon annan. Eller om det var tvärtom. De hade hysteriskt roligt. Lykke hade också oroväckande roligt. Hon tycktes också langa grejer.
Men jag skulle inte tjata. Bara fråga lite lätt:
”Går det bra?”
”Jaaa, mamma!” fnissade de. Och sedan skrattade de vidare. Lite dunsar hördes och rassel i takkronan och tja. Det lät inte helt organiserat.

Redan från början hade vi sagt att de får en tidsgräns på max tjugo minuter. Nu hade de tjugo minuterna gått.
Jag tittade in på förödelsen.
”Det här ser inte så städat ut.”
Det kan ha varit årets understatement.
”Neej.”
”Då blir det ingen guldstjärna i dag. Men vi tar nya tag i morgon, okej?”
”Okej.”

Det blev jag som fick plocka upp. Såklart.
Kväll nummer fem var en minivariant av dag fyra. Samma form av kasta-grejer-till-varandra-städning som uppenbarligen inte funkar.
Nu deklarerade också Lykke högt och tydligt:
”Jag vill inte städa och jag vill inte ha några guldstjärnor, jag struntar i dem!”

Hon kommer helt klart att vara den tuffaste nöten att kläcka.