Metod 1: Tjat

Jag tror att vi har tjatat i nio år. Eller när börjar man? När de är ett år eller två? När kan de rimligtvis stoppa tillbaka en leksak i en korg.
Låt oss säga att vi började när första barnet var två år. Han är nio i dag. Då har vi tjatat i sju år.
Gånger trehundrasextiofem dagar. Gånger minst tre tjat om dagen. Det är sjutusensexhundrasextiofem gånger. Har det hjälpt? Inte nämnvärt.

Jag ska förklara varför. Jag har väldigt kreativa barn. Och kreativitet ska ju uppmuntras, så de får i princip plocka isär vad de vill. De får rita på allt utom väggar, golv och tak och de får faktiskt lov att klippa sönder papper och pappaskar.
Vad blir det av det?
Kaos.
För i deras kreativitet ingår märkligt nog aldrig att hitta på hur man får ihop sakerna igen, hur alla pappersbitar och legobitar och allmänt skräp ska hitta till papperskorgen eller till sina ursprungsplatser. De förväntar sig att mamma eller pappa ska virvla in som magic woman och magic man och schwisch, schwasch, schwosch få allt på rätt ställe.
Jag är ingen magic woman. Jag är en tjatmamma:
”Kan ni vara så snälla att plocka upp efter er?”
”Hallå, fel håll, du skulle plocka upp det där.”
”Hallå, jorden anropar Elliot. Du skulle ju städa upp efter dig i vardagsrummet.”
”Elliot Wahl, nu kommer du genast och plockar upp efter dig!”
”Men det var ju själva fanken, Elliot, om du inte plockar upp efter dig så får du inte spela Minecraft på en hel vecka!”
Äntligen får jag en reaktion. Men kanske inte den jag vill.
”Men kan du sluta tjaaaaaaaaaaaaaaaaata, du bara tjatar och tjatar och tjatar!”
Slam, bang i dörren. Ilskna tjut. Slam bang med fötterna i golvet. Och har jag tur så plockar han upp sitt skräp.
Sedan har jag två ungar kvar. Om jag orkar orkar. Om jag orkar höra mig själv.
Tyvärr har ju Elliot rätt. Jag har blivit en tjatkärring. En sådan som jag inte alls vill bli. Jag är så oerhört trött på att höra mig själv tjata.
Rätt ofta har det hänt att jag inte orkar tjata längre, att jag bara tänker att det är tur att de är friskas och jag borde vara tacksam och städar efter alla och förväntar mig stående ovationer. Men det får jag inte heller.
Så.
Vi provar något annat. Vi var inne på det här ovan. Hot. Hur funkar det? Det ska vi ta upp i nästa blogginlägg.