Mutor eller belöning. Kärt barn har många namn. Och har man pengar så kanske det är lätt att muta sig till att få barnen städar efter sig.
Många föräldrar har villkorad veckopeng. Om barnen städar får de veckopeng. Annars inte. En del har fifty-fifty. Vare sig de städar eller inte får de halva veckopengen. Men OM de gör det, då fördubblas veckopengen.
Vi har testat det där. Det funkar inte.
Tjugo spänn i veckan är tyvärr inte tillräckligt stor timpenning per städpass för våra barn. Och det kan man ju begripa. Det kan knappast vara fackligt förankrat någonstans.
Dessutom blir det väldigt skevt om man har tre barn. En kanske är jätteflitig och städar. Och får sina tjugo spänn. Typ han den där som är äldst.
Mellankillen städar väl lite sådär – men leker mest med alla nya leksaker han hittar. Han får dock också tjugo spänn, eftersom han åtminstone försöker.
Lilltjejen däremot. Hon har inte ens den tidsuppfattningen. Att hon ska få två guldpengar på lördag.
”När är det lördag? Är det lördag i dag? Nej, det är för lång tiiiiiiiiiid! Jag kan inte vänta, jag vill ha mina guldpengar nu!”
”Men du har ju inte ens städat.”
”Jag vill ha två guldpengar nuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuu! Om jag inte får mina guldpengar kommer jag aldrig att städa i hela mitt liv! Då häller jag ut alla mina leksaker på golvet så får ni städa upp allting. Hela hela livet, sådetså!”
Låt oss säga att hon faktiskt städar. Låt oss säga det. För enkelhetens skull. Och låt oss säga att föräldrarna ger henne en guldpeng i förskott. Tror ni hon minns det på lördagen?
”Jag vill ha två guldpengar precis som Elliot och Movitz! Annars är det orättvist!”
Hon har då helt glömt bort att hon fick en guldpeng på torsdagen. Eller har valt att tänka bort det, kan vi säga. För övrigt hittar hon inte sin guldpeng. Hon hittar över huvud taget inte någon guldpeng som hon någonsin har fått, och varför ska hon då städa?
De andra två, då? Tror ni de städade utan att man tjatade på dem? Nej. De har en förmåga att glömma bort sig. Att man ska städa efteråt. Det kommer lik förbaskat som en chock efteråt.
”VA!?!”, som Movitz brukar säga.
Nu blev det i stället BÅDE tjat och mutor. Det funkar ju inte. Inte för mig i alla fall.
I morgon testar vi därför att tilldela barnen olika sysslor.
3 kommentarer
Testa följande: Berätta att nu måste ni alla hjälpas åt hårt. Det är en del som måste göras och ni måste alla i familjen skriva en lista tillsammans. Samla till familjeråd. Låt något av barnen vara sammankallande. När alla är samlade sänker du rösten och förklarar att det finns ett akut behov av att städa HELA huset, alla rum, byta handdukar i toaletterna. ALLT. (Hör ingår barnens rum bland alla andra rum) Gör en lista och låt sedan alla skriva upp sig på det de vill. Om en femåring skriver in sig på dammsugning av köket, kanske inte det blir så bra som du har tänkt dig, men strunt samma. Det blir gjort så bra som den personen bara mäktar med. Det får duga. Vissa saker går fort och är populära. Torka golv med mycket vatten är en sådan poppisaktivitet. Sätt en tidsram. Allt skall vara avklarat på typ en timme och tio minuter. Efteråt blir det fika!! Observera att detta är varken muta eller belöning utan bara en festlighet som avslutning. Alla kommer att jobba som djur. Det är nämligen en familjeaktivitet som titta på X factor eller så och inte en tjatig mamma som gnäller på sina barn. Sånt går bort. Familjeaktiviteter som skapar trivsel går hem – om det så bara handlar om ett städprojekt som avslutas med ett vrålfika. Testa – brukar funka hos oss:)
Tja, nu har vi ju sockerstopp. Men annars låter det bra.
Right! I avsaknad av en mazarin föreslår jag då en god lunch tillsammans:)