Två månader in i Experimentet – vi njuter!

Det har i dag gått två månader av Experimentet. Två tredjedelar är avklarade – och det jag häpnar över mest just nu är antalet aktiviteter vi är uppe i. Vi hade som målsättning att göra minst två saker per vecka – alltså sammanlagt 26 äventyr. Men redan nu har vi provat 35 saker. Och listan blir hela tiden längre på sådant familjen vill testa. Fortfarande ligger familjeorientering, yoga, utegympa, zumba, paddla kanot, vattenskoter, roddbåt och mycket annat på agendan.
Men hittills har det alltså blivit trettiofem äventyr – det betyder en helt ny självsäkerhet hos alla fem i familjen. För även om vi inte har blivit världsmästare på någonting, så har vi testat allt, känt på bollarna, fått hålla i utrustningen, sparkat, kastat, hoppat, skjutit och sprungit. Det sätter sig i kroppsminnet. Det blir glada kroppsminnen för hela familjen. För klarade man en sak, vill man gärna prova på någonting annat. Och eftersom vi inte hinner bli nervösa inför någonting så kör vi bara på. Den kroppsliga nyfikenheten ökar femfaldigt hela tiden.
Elliot scannar av lokaltidningarna för att se vad som är på gång, vad kan man testa, vad kostar det? Movitz stavar sig igenom olika lappar på anslagstavlor. Förvånansvärt mycket är gratis att prova på, det måste verkligen inte vara dyrt.
Jag ser också att barnen uppskattar att vi gör allt det här tillsammans. De får enormt mycket bekräftelse och tillsammanstid. Framför allt från oss – men också via glada tillrop i bekantskapskretsen. Nyfikenheten är stor: Hur gör ni, var hittar ni alla aktiviteter, hur gick det, hur var det, hur mår ni?
Många familjer stannar oss på gatan eller mailar via facebook och på nätet och berättar att de har blivit inspirerade att följa vårt exempel.
Movitz har hållit speech om Experimentet i sin klass – och barnen har berättat för sina föräldrar som också kommer med nyfikna frågor.
På tisdag morgon ska vi vara med i TV4 Nyhetsmorgon och berätta om vårt ”sockerexperiment” – och jag försöker hela tiden framhålla att vi har ersatt sockret med en annan njutning – Äventyren. För det är viktigt. Det handlar ju om så mycket mer än att bara dra in på sockret.

När det gäller sockret så håller vi nu för övrigt på att gå in i en annan njutning. I dag var det ju lördag och dags för lördagsglassen. Vi väljer denna glass med stor omsorg. Just på landet finns det en mjukglassbar där vi festar loss med mjukglass och strössel och Elliot slår på stort och tar gräddbollen på toppen också.
Och som vi njuter av denna glass!
Mycket mer än vi någonsin har njutit av vardagsglassarna. Vi blir nästan euforiska. Folk som ser oss ser ut att undra vad i jösse namn det är i den fantastiska glassen och blir toksugna de också.
”Jag vill ha det som de äter!”, var det en kille som sa i dag och pekade på oss. Jag blev lite full i skratt.
Hungern är en annan sak som är helt annorlunda nu, när vi hela tiden håller igång och hittar på nya äventyr. Efter en dag i badet eller i skogen är hungern skönt rytande, nästan djurisk. Inte alls som det där suget man får när man är rastlös eller bara sitter still hela dagen.
Så vi njuter av maten också, på ett helt nytt sätt.
Vi kastar inte i oss maten längre. Vi äter inte framför tv:n. Vi tar oss tid att planera och fundera och längta lite. Vi sitter ner och äter tillsammans, gör det lite fint med nyplockade blommor och tar oss tid att utvärdera dagens utmaningar och planera nya äventyr medan vi äter. Vi provar nya rätter, lyckas och jublar ibland, misslyckas andra gånger, men inte så farligt. Det händer fortfarande att det blir kycklingköttbullar och kycklingkorv – men vi försöker ta sådant som har mest köttinnehåll eller proteinhalt för mättnadens skull. Och framför allt äter vi mycket mer fisk, ägg och grönsaker.
Eller bara jordgubbar med yoghurt. Herregud, vad gott det kan vara!
Sa jag att vi njuter? Vi njuter. Och det är fortfarande en månad kvar.