Jag gjorde’t! Första milloppet. Och på helt okejiga 66 minuter, fast jag var i så usel form.
Och bästa hejarklacken väntade vid målgången. Finaste ungarna. Plus – tadah – Marathon-Mia, som fick mig att spurta i mål i vanlig ordning. Jag ångrar fortfarande att jag inte gjorde en kullerbytta vid målsnöret, trots Mias glada uppmaning. Men nästa gång! Och då satsar vi på under timmen. Jajjemän.
12 kommentarer
Jag hoppas du menar milen på under timmen? Eller var det kullerbyttan som skulle vara under minuten 🙂 Grattis förresten!
Haha! Ja, under minuten hade varit ett rätt oslagbart världsrekord. Jag menar såklart under timmen, och har korrigerat nu. Tack!
Grymt jobbat Hillevi! Vi ses i spåret på tjejmilen va?
Nej, jag tror inte min kropp fixar mer än ett lopp i månaden. Och just nu är kroppen fullbokad fram tills december. Men heja som fanken! Glöm inte att göra kullerbyttan vid mållinjen.
Härligt. Grattis, och du kommer att fixa milen under timmen + kullerbytta… 🙂
Tack, tack. Ja, förr eller senare. Men egentligen är det ju glädjen som räknas, inte tiden.
Du är ju bara bäst!!!!!
Kärlek
Tack vännen.
Sanslöst grymt och imponerande! Stort grattis.
Tack snälla.
Jag minns inte när och jag minns inte riktigt i vilket sammanhang, men jag hörde dig för länge sedan prata om träning som det bästa sättet att börja gilla sin kropp. Att träning ledde till stolthet över kroppen. Det där lät så främmande för mig. Men jag lade det på minnet. Träning var för mig förut mest straff för att jag ätit för mycket eller en konstigt hets. Men nu! Jag har börjat, gå, jogga och träna Bodybalance. Blygsam träning, men träning för att må bra. För att det är kul. Mer träning för att huvudet ska må bra, och själen. Du kan aldrig ana vad det gjort för min kroppsuppfattning! Jag gillar att jag känner hur kroppen utvecklas och blir starkare. Det du sa var sant! /Bea
Underbart, Bea! Vad glad jag blir att läsa detta. Heja dig. Och vet du, jag tycker inte alls det är blygsamt, jag tycker att det är helt fantastiskt. kram!