Godmorgon!
I dag börjar Dagens Nyheters Insidan sin nya brinnande aktuella serie om ätstörningar och ”tjockkänslan”. Så här introduceras den, och jag:
”Det lagas mat i teve, det produceras kokböcker. Den ena trenddieten avlöser den andra. Allt fler svenskar har ett alltmer laddat förhållande till mat – speciellt kvinnor. En av fyra kvinnor vill gå ner i vikt. 3-5 procent lider av ätstörningar. Succéförfattaren Hillevi Wahl var en av dem. I den nya boken ”Hungerflickan” berättar hon hur hon besegrade sitt matmissbruk.”
3 kommentarer
Viktigt ämne att prata om. Dock undrar jag varför sådana här artiklar så ofta innehåller halvsanningar eller felaktigheter. Är det du som har blivit felciterad eller är det dina tankar som är felaktiga/ensidiga ellr är det Ana Udovic som hittar på – och du får stå med skammens rodnad på kinderna?
Det står exempelvis i texten att: ” som i alla dysfunktionella familjer fanns ingen riktig mat, vare sig hos mamma eller pappa”. Självklart är detta inte sant. Alla (!)dysfunktionella familjer är ju inte dysfunktionella precis på det här sättet. Men trots att man får mat regelbundet, varje dag, kan ens familj vara dysfunktionell. Det blir så fel när man förenklar verkligheten så att den passar ens egna erfarenheter. Jag har exempelvis väldigt svårt att tro att kronprinsessan Victorias problem skulle ha varit att hon inte fick god och näringsrik mat under regelbundna tider..
Vidare står det i artikeln att barn ska uppmuntras att röra på sig – ”för kroppar som rör sig vill inte ha dålig mat”. Detta är inte heller sant. Det kanske är sant för dig personligen, men man kan inte uttrycka sig så kategoriskt om ”alla” människor. För vi alla vet ju att det även bland elitidrottare, dansare etc. finns folk som lider av ätstörningar av olika slag.
Jag tycker att det är jätte bra att prata öppet om den här sortens problem. Mindre bra är dock ifall den intervjuade/artikelförfattaren utgår från sina egna problem och sin egen familj och med dessa som utgångspunkt gör generaliseringar som ska gälla för oss ”alla”.
Men Vivi, Hillewi kan endast tala för sig själv och berättar om SIN verklighet. SIN dysfunktionella familj. Och jag gissar att hon när hon säger ”alla” menar de familjer som är likadan den hon växte upp i. Hur krångliga och långa skulle inte alla artiklar/intervjuer hela tiden bli om man var tvungen att inflika alla undantag som kanske gäller andra människor i liknande men inte helt lika situationer?
Vems liv ska Hillewi ha som utgångspunkt, om inte sitt eget?
Istället för: ”som i ALLA dysfunktionella familjer” skulle Ana Udovic kunnat skriva ”I Hillevis dysfunktionella alkoholistfamilj fanns ingen riktig mat.. blabla..” DÅ skulle artikeln ha beskrivit endast Hillevis familj .
Nu valde Ana Udovic att göra en generalisering som inte riktigt går att göra, eftersom dysfunktionaliten inte låter sig beskrivas så enkelt som Ana tycks vilja.
Även rika överklassfamiljer med regelbundna måltider med näringsrik mat producerar barn med ätstörningar.
Likaväl som familjer där alla barn motionerar regelbundet.