I går lyssnade jag på två fantastiska P4-dokumentärer på raken:
Tjockdräkten – om 20-åriga Lina Bengtsson som vet hur det är att växa upp med en kropp som är större än andras. Hon berättar så klokt och insiktsfullt om att använda mat som smärtstillande. Och om drömmen att en dag kunna ta av sig ”tjockdräkten” och kliva ur som en fjäril ur en puppa och visa vem hon egentligen är.
Därefter lyssnade jag på Julias värld, med 20-åriga Julia Andersson som har downs syndrom. Eftersom hon är så verbal och sprudlande är det lätt att glömma att hon faktiskt har ett handikapp. Men när pappan berättade om hur hon ville operera in en snabbare hjärna i stället för den hon hade, började jag nästan gråta. Så himla fint och gripande om hur det är att vara annorlunda.
