Det undrar Daniel Möllberg som har skrivit boken Pappadagar i Råttans år. Jag gillar boken, men undrar lite över debattartikeln i Expressen:
”Mammor är mer anala, de har allt för ofta ett osunt kontrollbehov av precis allting. Det måste vara perfekt och det får inte under några omständigheter slarvas, för då kan någon uppfatta dem som dåliga mammor. //… Papporna fattar också vad som ska tas med till dagis, vad som ska handlas, fylla i tider för kvartsamtal osv. Det är bara det att pappor kan leva med att något av alla dessa måsten ibland glöms bort. Livet går vidare, i morgon är en ny dag.”
Är det verkligen så enkelt?
