Efter kräksjuka och streptokocker och prickar och två veckors ofrivilligt träningsuppehåll – så såg jag äntligen ljuset i dag.
Plötsligt så vaknade jag upp och hade lite jäklaranamma. Lite kraft. Började fråga Gunnar om RunKeeper och hur den funkar egentligen. Hoppade nästan på stället när han visade mig hur man lägger in profile och activities och routes. Och allt synkas med ajfånen.
Gunnar skrattade.
”Äntligen!”
”Vadå äntligen?”
”Äntligen är du som vanligt igen.”
”Lika tokig?”
”Ja, lika tokig.”
Sedan gick jag ut på en långprommis. En mil i solsken och njöt av ett snövitt vackert Stockholm. Självklart passade jag på att få med mig några julklappar i ryggsäcken från Lagerhaus också. Fattas bara. Man är väl kvinna.