Full bokrulle i Norrtälje.

Vilken kväll det blev på Folkets hus i Norrtälje i går! Med en underbar, brokig samling i publiken blev mötet mellan olika världar så perfekt. Mellan friska och sjuka, mellan proffs och vanliga människor, mellan mig och publiken. Och det var mycket kvinnor i alla åldrar – och män! Och de frågade mest! Underbart.
Jag signerade böcker för glatta livet. Det är så kul att kunna bjuda på lite mervärde vid varje föreläsning. Att de som lyssnar får något med sig hem. För jag är så jädrans stolt över mina böcker och det jag vet att alla som läser dem får massor av aha-upplevelser. Det får jag till och med själv. Fortfarande.
Det är ju så intressant med böcker, att beroende på när man läser dem i livet, så fastnar man för olika saker. Olika problemställningar, olika tidsepoker som beskrivs, musik man känner igen.
Ja, jösses vad jag älskar böcker.
Och så stolt jag är över mina egna.

För att inte tala om min kropp! Haha. Jodå. För min fantastiska personal klädcoach Nettan kom och lyssnade i går och hon hade med sig en helt fantastisk blus.
Storlek 38 och blommig – och jag tänkte först att nä, det där går aldrig. För i mitt huvud så kommer jag nog alltid vara storlek 42, minst och aldrig i helsicke passa i blommigt.
Men så går jag in på handikapptoan och provade. Och jädrar vad snygg jag var i det där. Min kropp med min lilla, lilla rumpa (Vart tog den lagårdsbreda häcken vägen? undrar Vän Av Ordning) så var den där blommiga see-through-blusen som gjord för just mig.
Det är så underbart att äntligen kunna stå och dansa framför en spegel och tycka att det är kul att prova kläder.
Tack underbara Nettan! Nästa gång jag står på scen blir det i blommigt, jag lovar!

Här är Nettan och jag på premiären av Eva Dahlgrens nya show. Som jag skrev om i Metro.

3 kommentarer

Det är svårt det där med kroppsideal och vilket budskap man sänder ut…Jag förstår precis din känsla och känner igen den från när jag själv varit (förhållandevis) smal, och gläds åt din glädje över att ha en kropp du trivs med. Men varför är vi inte lika stolta och nöjda med våra kroppar när de har storlek 42 (minst..)? Varför blir det något fult att ha en häck som är bred som en lagårdsdörr, och varför är den lilla rumpan så mycket snyggare? Varför trivs vi inte med att dansa framför spegeln när fläsket vajar?

Underbart!!!
Stolt över dig själv ska du vara, du är en fantastisk person!
Och dina böcker är så fantastiska och bra, rekommenderar ALLA att läsa dem.
Jag hade gåshud och tårar i ögonen under föreläsningen, min fina vän!!!
Du, jag och alla andra sk ”maskrosbarn” ska sträcka på oss, berömma oss själva, för det är ett ”krig” vi har utkämpat och överlevt!
Syns snart!
Kramar
Nettan

Ja, precis så. Vi ska vara jäkligt stolta. Vi borde ha medalj och bära den med stolthet. kram!