I går fick vi fint besök på Nordic Military Training. Självaste MarathonMia (Sveriges bästa träningsbloggare just nu, för övrigt) kom och höll ett löpträningspass med oss.
Och jäklar vad hon är bra!
Superpedagogisk, peppande, tjoande, förklarande, påhejande.
Vi trippade och hoppade, skuttade och kutade. Framlänges och baklänges och i sidled. Och uppför backar och nerför i ett jehu och upp igen och igen och igen. Vi kutade och kutade och kutade.
Jag som nog inte sprungit en kilometer i sträck sedan gymnasiet blev förbluffad över hur mycket vi orkade.
Facit: 7 kilometer!
MarathonMia berättar på sin blogg här.
På stretchingen vid avslutningen frågade någon vilken hennes favoritdistans var.
”Min favorit just nu är 16 mil.”
”Åh söte jesus!”
2 kommentarer
Hehe – tack själv! Liten rättelse – min favoritdistans är 100 miles, det motsvarar 16,1 mil. Då gäller det att känna sig 10 cm längre, ha lätta steg och tycka att uppförsbackarna är goda felvända nerförsbackar.
Återigen. Söte jesus. Jag rättar det. Tack Mia!