”Hejsan!
Vilken oerhörd carisma du har Hillevi!!!!!
Skulle gärna vilja veta hur Du som var/är maskrosbarn, klarade av ditt matmissbruk. Står det om det i böckerna? Vad heter dina böcker?
Jag är 62 år och matmissbrukare och får sk ”hjälp” men den är inte relevant och hjälper inte! Har en god vän, som jag sällskapar med, som är alkoholmissbrukare och han går i behandling VARJE DAG! Varför finns det inte något liknande för oss!?!?
Mvh Ingrid”
Svar: Hej Ingrid. Tack för dina fina ord. Jag ska försöka svara på dina frågor.
1. Lite kort så kan jag säga att det varit en lång resa för mig att få ett normalt förhållande till mat. Jag har bantat och bantat och däremellan använt maten som tröst, som ”lugnande medel” och en slags självmedicinering. Jag har bundit så mycket kraft i detta ständiga bantadet, så det är rent sorgligt.
Men jag har också rest mycket, läst mycket böcker och lärt mig mycket om mig själv. Jag har framför allt lärt mig att älska min egen kropp och allt fantastiskt den kan göra. Den är den bästa uppfinningen vi har! Jag tror mycket på träning, långa promenader, yoga eller NMT eller något annat som får igång endorfinerna. För det är dem vi vill åt. Då kommer kärleken till kroppen – och vår fantastiska hjärna – så småningom tillbaka.
2. Mycket av min ”missbruksresa” går att läsa i ”Kärleksbarnet” och ”Hungerflickan”. Du kan beställa dem billigt på Bokus, klicka bara här och här.
3. Lite inom parentes, men dock: Jag tror också att detta, att söka sig till andra missbrukare, nyktra eller fortfarande aktiva, är ganska symptomatiskt. Det blir sällan en riktigt sund relation av det.
4. När det gäller behandling och regelbundna möten tror jag att OA, Overeaters Anonymous, kan hjälpa dig att hitta det som funkar bäst för dig, där du bor.
