Precis när vi hunnit slita ut sommarens Helena Bross-böcker kommer det två nya. Helena Bross är min nya idol. För er som inte varit inne på hennes hemsida så kan jag berätta att hon både är dyslektiker och har jobbat i många år som lågstadielärare. Den kombon måste vara hemligheten till att hon gör sådana fantastiska böcker.
Det är som om hon skriver om min Elliot hela tiden. Ojojoj, vad hög igenkänningsfaktor det är.
En ren njutning, både språkligt och innehållsmässigt.
Man får nästan lite komplex. Varför ska man ens försöka skriva barnböcker när Helena Bross sopar mattan med oss allihop?
