Waldemars stuga är ett mytomspunnet ställe. Ett sommarställe, ett smultronställe för många kända författare. Här möts vi i dörren, som en enda stor time-share-familj.
Det är Norstedts förlag som har hyrt Waldemars stuga i många år. Och vi som kallar oss författare har fått ansöka om en vecka vardera. En vecka i ett naturparadis. Med blåbär och smultron och hallon. Med grodor och sniglar och en liten snok.
I går kom sälarna så nära så vi såg dem med blotta ögat. Bara fem-tio meter ut i viken så stack de upp sina huvuden och lekte tittut med oss.
Rådjuren springer fort över vägen, ekorrarna skuttar upp i trädet och jag tror att det finns fler fåglar på den här tomten än på resten av Väddö och Singö. Ungarna står med kikaren i ena handen och fågelboken i den andra.
Vi badar på den egna stranden, vid den långgrunda stranden. Det är varmt som sjutton, nästan mystiskt varmt.
Och när jag sitter på verandan och njuter av utsikten tänker jag att just precis här satt en gång PO Engqvist, Annika Hagström, Kajsa Ingmarsson och alla de andra. Det är synd att de ska sälja stället. För det är ovanligt mycket själ i Waldemars stuga.
