Rebecka med Skriet från kärnfamiljen bloggar fint om min debattartikel på Newsmill. För ni har väl inte missat den. Kommentera gärna.
Jag älskar pappadebatter.
Rebecka med Skriet från kärnfamiljen bloggar fint om min debattartikel på Newsmill. För ni har väl inte missat den. Kommentera gärna.
Jag älskar pappadebatter.
4 kommentarer
Problemet är nog dessvärre ännu mer komplicerat.
Don Draper – kvinnor väljer i partnervalet gärna Don Draper – män.
Och mitt i allt spökar den biologiska sårbarheten.
Min fru psykoterapeuten säger att allt är multifaktoriellt. Det är därför som hon ständigt ha en oändlig kö av patienter.
Fanns endast en faktor så vore hon nog utan jobb.
Anders! Du har absolut rätt. I debattartikeln tar jag bara upp de mest pappa-dotter-relaterade faktorerna.
Men generellt brukar man säga att döttrar till alkisar blir antingen missbrukare själv, sjuksköterskor eller medberoende till andra missbrukare. Omhändertagande, omhändertagande, omhändertagande.
Det är som om det inte går att ha ett normalt liv om man är alkisdotter. Man är nästan utplånad som egen människa med egna behov. Det är också rätt skrämmande.
Men jag tror att somliga av oss till slut ändå lyckas bli rätt normala – om vi tar oss ur egna missbruk och jobbar med vår egen självbild. Med bra, kloka människor, som din fru. Det ger hopp. Att visa att det går.
Hej,
Jag har läst din artikel och tycker att det låter lite konstruerat. Min vän som är matmissbrukare har en närvarande pappa. Min familjemedlem som är psykiskt sjuk har en närvarande pappa. Jag tror det beror lika mycket på pappan och mamman.
Eller på ingen av dem. Jag tror det är unika pussel överallt, och att terapi hjälper.
Det här var nog ett förvirrat inlägg, men tack för din blogg annars som jag läser med jämna mellanrum.
Jag tror också att det är unika pussel överallt. Men jag tror att man ärver en känslighet, och ett missbruksbeteende och jag tror att papporna har stor del i hur vi döttrar formar vår självbild som kvinnor.