Timbros Billy McCormac vill införa företagsdagis. Han säger att de stackars företagen förlorar massor av betald arbetstid för att småbarnsföräldrar smiter ifrån på arbetet för att hämta på dagis. Och så smiter vi in senare också. Lösningen skulle alltså vara den amerikanska modellen – att ha företagsdagis.
Men hans resonemang haltar rätt mycket.
För det första så är det bara vi med rätt fria yrken som inte har stämpelklockor och kan ”smita” tio minuter här och där.
För det andra jobbar vi alltid in den tiden – och mer därtill – på kvällar eller luncher eller helger.
För det tredje – vem vill vara livegen mot sin företagarboss? Vem vågar säga upp sig och byta jobb om man har skolat in sina ungar på ett dagis där de trivs?
För det fjärde – den amerikanska modellen finns eftersom det inte finns något samhälleligt skyddsnät. Och för att de inte har föräldraledighet som vi. Där kan mammor tvingas tillbaka till jobbet efter bara ett par månader och då är den bästa lösningen att hon kan springa ner och amma sitt barn på rasterna.
Är det så vi vill ha det i Sverige?
I don’t think so.
Småbarnstiden är en kort period i livet. Livspusslet får vi lösa på något annat sätt. Med förståelse för att vi kämpar på så gott det går.
