I går började jag ett nytt liv. Ett liv med syjunta. Syjunta med Ninni, närmare bestämt. Och det är en viktig faktor. Trevligare och roligare människa är svårare att hitta. Dessutom är hon en hejare på korsstygn och virknålar. Bland annat.
Jag tappade såklart bort nålen direkt.
Och att hitta en nål i ett tvåbarnshem – medelst ryamattor! – är värre än att leta efter en nål i en höstack.
Men det är något alldeles magiskt avslappnande med handarbete. Hjärnan går direkt in i limbo och till och med de djupaste samtalsämnen blir fjäderlätta.
Trots att jag inte har sytt korsstygn sedan jag var tio år, tror jag, så var det som att cykla. När jag väl hade börjat var det som om jag aldrig hade gjort annat. Skitkul! Tre löv hann jag brodera, många hemligheter hann diskuteras och jag längtar redan till nästa gång.
1 kommentar
Ja, det var förbaskat trevligt!
Jag är nästan klar med grytlappen. Jag som har haft koll på mitt handarbetade det senaste halvåret gick direkt i fällan. 😉