Jag älskar Stjärnorna på slottet. Men mest av allt älskar jag Jonas Gardell. Jag älskar hans hjärna. Och lite säger jag som Janne Loffe Carlsson efter kvällens avsnitt: Jag är lite småkär i Jonas Gardell i kväll. De är ett rätt osannolikt par. Men det är något genuint äkta i de gubbarna.
Och Loffe var en barndoms kompis till min pappa. Från Ursvik. De är rätt lika på något vis. Barn av samma tid. Pappa lirade till och med klarinett en gång med Loffe på scen. Och jag tror jag fick mitt livs första autograf av Loffe när vi var på krogen, pappa och jag och Loffe. Den sparade jag länge.
Ack ja.
2 kommentarer
Håller med: Jonas Gardell är märkvärdig. Märkvärdigt märkvärdig. Jag gillade den där schlagerfilmen, i all dess gråtmildhet. Törs jag erkänna! Och som karlen skriver böcker!
Fint inlägg.
Din blogg är jättefin.
Den gör mig lugn i själen.
Den behöver inte hävda sig med påhopp osv.
Fin familj du har/ni är!!!