Det kan inte hjälpas, jag gillar verkligen Olle Carlsson. Numera kyrkoherde i Katarina församling.
Visst, kan kan verka lite disträ och förvirrad. Och det är skitjobbigt att läsa vissa delar av hans bok ”Mitt himla liv”, som till stora delar handlar om hans alkoholmissbruk.
Berättelserna om hur han sviker sina små barn är stundtals nästan outhärdliga.
Men det gick bra till slut, för Olle och hans barn, och det finns en livsvisdom hos honom som är helt enastående.
Han vet att han inte är perfekt. Långt ifrån. Men han säger att det är okej, och visar oss andra att vi inte heller måste vara det.
Det räcker med att vi bryr oss om, hjälps åt och tar varandra i anspråk.
Att vi faktiskt vågar behöva varandra.
Det är en bra start.
