(Krönika i Allas veckotidning, publicerad i nr 33 augusti 2009)
För några år sedan skrev jag en bok som hette ”En fuskmammas bekännelser”. När jag skrev den fanns det inte en enda rolig bok för mammor. Allt var så himla allvarligt. Så jag fick skriva en rolig bok själv. Och jag skrev den för att jag verkligen kände mig som världens amatör bland idel proffsmammor.
Jag kunde inte begripa hur någon vågade lämna mig ensam med ett litet barn. Jag, som knappt hade suttit barnvakt i hela mitt liv. (Jo, en gång, när jag var tretton, men då kräktes ett barn medan ett annat höll ett barn på att ramla ut från balkongen medan det tredje hällde ut mjöl över hela köket – så det var ingen direkt succé. För någon av oss.).
Nästa bok fick heta ”Från fuskmamma till supermamma”. Det var när jag hade insett att bara man kramar sina barn och lyssnar till dem och är närvarande så är alla supermammor – eller superpappor.
”Men vad menas egentligen med fusk? När är det okej att fuska?” undrar Birgitta i Enskede.
Ja, jag menar verkligen inte att fiffla med vab-dagar hos försäkringskassan. Bevare mig. Och jag menar inte att det är okej att stoppa i småsjuka barn alvedon och sedan skicka iväg dem till dagis – för det får man då rakt inte.
Men man kan småfuska lite när det gäller den där Supermammagrejen. Speciellt nu, sedan jag blev trebarnsmamma, har jag insett att det kommer att braka rakt in i väggen om jag inte fuskar. Så jag gör det som är roligt först. Och fuskar med resten. Här är mina bästa tips just nu:
* Fuskstäda: Strunta i att tokstäda om det kommer någon på besök. Låt det vara lite rörigt och stökigt. Folk blir bara glada och avslappnade och säger Gud, vad skönt! Och så vågar de bjuda hem dig också. Annars tror de kanske att de måste ha det lika fläckfritt hemma som du brukar ha.
* Fuskhandla: Det här är min nya aha-upplevelse: Man kan få maten hemkörd! Åtminstone om man bor i en relativt stor stad. Nu är det slut på all panikhandling med tre skrikande barn och en vimsig man. I stället får jag sju kassar finfina grejer hemburna ända in i hallen av en artig ung man. Jag behöver inte ens köa. Och det blir faktiskt billigare – för man köper inte godis och glass i ren desperation för att hålla ungarna eller sig själv på rätt sida vansinnet.
* Fusk-sexa: Man behöver inte hänga i takkronorna varje gång. Det har blivit en sådan tokig orgasmhysteri över hela vår kultur. Jag intervjuade Benny Haag för en tid sedan, och han sa så här: Vi lever ju i en tid när man räknar kärlek i antal samlag i veckan. ”Oj, två gånger om dagen – är ni så kära?” Det skulle jag säga är missbruk.” Jag håller med. Men jag tror att vi måste fusksexa lite ibland, så inte maskineriet torkar ut. Väloljade motorer går bättre. Om man säger så.
* Fuskjobba: Sluta upp med att vara så himla effektiv jämt. Själen måste få en paus då och då. Boka in möten med dig själv en gång i veckan. Ett par timmar som är dina egna att göra vad du själv mest behöver och längtar efter. Det är du banne mig värd.
Själv sitter jag i solen när jag skriver det här. Med en härlig kopp kaffe med mjölk. Visserligen pulverkaffe. Men vadå. Fusklyx är också lyx.
