Karin Thunberg skriver så klokt och fint om våra svenska tvättstugor.
En bit kvinnohistoria.
”Samtidigt är det just i tvättstugor jag haft de mest förtroendefulla samtal med människor som jag egentligen inte känt. Där vid en centrifug stod hon som berättade om cancerbeskedet hon just fått. Och där fanns hon som bestämt sig för att skiljas, just denna morgon när hon manglade två lakan tog hon beslutet. En annan kvinna satt ofta snett bakom torkskåpet och läste, tvättstugan var hennes fristad, en plats dit hennes man svårligen hittade.”
Precis sådär är det. Det är när jag knäskurar golv och står och viker tvätt som jag känner mig som närmaste min mamma, eller min farmor.
Men det kan vara hårda bud i tvättstugan också. Det har jag skrivit om här.
