Caroline och jag har brevväxlat lite. Hon är en av alla dessa tjejer och killar som känner sig träffade av min krönika – trots att hon är precis motsatsen till de ungdomar jag skriver om. Hon arbetar på en skola.
Dessutom är hon väldigt välformulerad. Här är ett utdrag:
Hej Hillvei.
/…/Vi vet precis vad det handlar om och försöker dra ut på framtiden så lång tid som möjligt, eftersom vi vet att ingen vill ha oss där. Det är ett faktum som inte går att komma runt.
Jag älskar mitt jobb och känner mig välkommen där, trots det går det jättebra att skälla ut mig framför elever (något som såklart äventyrar min auktoritet hos den eleven), be mig att ta ner smutsiga tallrikar till matsalen och ge hintar om att ”jag ändå inte gör så mycket”. Jag är fullt medveten om att sånt här finns mellan vuxna människor också, på det sättet är inte vuxna undantagna. Men ändå är det svårt att brottas med varje dag, face-to-face, när någon säger till en att man borde göra bättre ifrån sig. Till alla de ungdomar som inte har upplevt det än, eller har gjort det och inte vill tillbaka dit förstår jag. Det handlar inte om att människor ska vara snällare mot ungdomar, det handlar om att människor ska vara snälla överlag. Om ungdomar reagerar på att arbetslivet är en enda lång tävling där bara en person kan vinna så är det en sund reaktion att inte vilja ta del av det, snarare än en lat.
Hälsningar Caroline.”
Svar: Precis som du skriver, så förekommer det där översitteriet minst lika mycket bland oss äldre. Men det betyder inte att man behöver acceptera det. Människor ska vara snälla mot varandra, det är självklart. Men om man inte vill delta i arbetslivet så kan man inte heller påverka. Då lämnar man ”walk over” till det som du kallar vuxenvärlden. Den värld som du faktiskt är en del av.
Men, som en synnerligen vis människa sa till mig härom dagen i en intervju, vi borde alla ha en öppen attityd mot dem vi möter:
”Tänk något gott om den du möter. Du vet inte vilken otrolig styrka och förmåga han eller hon äger. De vet aldrig vem du har framför dig, vem hon var eller vem hon kan bli.”
