Karin skriver så fint om livet med barn:
”Jag fattar inte varför diskussionen alltid handlar om det – att ta hänsyn till barnen kontra att inte våga leva sitt eget liv. Precis som att allt man gör är för barnens skull. Precis som att alkohol är livet./…/ Jag träffar vänner, tränar och går shoppingrundor utan barnen. Jag har inte slutat existera. Jag har bara ingen lust att bli full, varken med eller utan barn. ”
Precis sådär länner jag också, Karin. Tack.
