Erik bar mammas sprit i skolväskan

Åh, vad jag känner igen mig i Eriks berättelse i Svenskans idagserie ”Rusets kraft” i dag:

”Varje fredag, från att han var 6–7 år, fick han följa med mamma till Systembolaget och hjälpa henne att bära en del av helgransonen i sin skolryggsäck – det brukade vara en ansenlig mängd vin och en liten flaska Explorer.

–?Det var så förödmjukande att bära hem spriten och att behöva vara i den miljön. Alla stirrade på mig och jag kände att alla tyckte det var konstigt att jag var där.

Efteråt gick de och köpte chips och godis till Erik. Men något mys infann sig aldrig med en mamma som fyllnade till allt eftersom kvällen framskred.”

Kanske är det därför jag har så svårt för det här med fredagsmys. Bara ordet ger mig rysningar.
Men även Eriks erfarenheter från semesterresan med mamman i Marocko hade jag kunnat lägga karbonpapper på och kopiera:

”Allra värst var semesterresorna utomlands. Under en Marocko resa, när han var 15 år, stängde hon ute honom på en hotell balkong för att tvinga honom att gå och köpa vodka.

Eriks mamma åkte gärna på utflykter, men var inte så noga med att passa bussen hem. ”Hem kommer man alltid”, sade hon och beställde en karaff vin till.

–?Det är så sjukt otryggt. Tänk att det är kväll och man är på en plats där ingen pratar engelska, mamma är så packad att hon inte kan stå och vägrar röra sig. Då går hjärnan varm – hur fan ska jag få hem mamma?”

Jag undrar hur många ungar vi är som har åkt till Marocko med våra alkisföräldrar och bara haft ångest? Eller till Mallis eller…
Nyss var en kompis till mig på charterresa. Hon sa att de hade längtat jättemycket.
”Var det trevligt och mysigt?” sa jag.
”Nej, inte för oss vuxna. Vi fick mest ångest när vi såg alla fulla föräldrar som satt vid poolen och drack och var taskiga mot sina barn”, sa hon.

2 kommentarer