Smuts är frihet, skriver Rebecka. Jag kunde inte sagt det bättre själv.
Jag låtsas som om ingen kan se mig på landet. Jag slutar sminka mig så fort vi lämnar Stockholms tullar. Visserligen har vi dusch nu, men vi badar tre gånger om dagen, jag glömmer kamma mig på flera dagar, kläderna används tills de ser för jävliga ut, rent ut sagt – och jag ser ut som Plupp.
Jag älskar livet på landet.
Skit under naglarna, myggbett, skärsår, skrubbsår och skavsår lite här och där. Byxor som har slitits sönder. På riktigt. Stövlar med hål efter spikar som man trampat på. Sand överallt. Man får skaka ur lakanen innan man ska sova.
Jag rakar benen ibland, det måste medges. Men det är mest för att det känns så otäckt när barnen stryker mig mothårs på smalbenen…
Och jag känner mig alldeles varm i hjärtat när jag ser att Lykke är en lika stor liten lortgris som sina bröder. Bara detta att hon duschar sig själv med sand över håret, huvudet och hela kroppen. När slutar man med det?
1 kommentar
Hallå där!
Läser att du är författare. Jag håller just nu på att förverkligar en dröm jag haft så länge, men som tynat bort, kommit tillbaka gång på gång. Att skriva en egen bok är mitt mål i livet just nu. En nytagen student som inte vet vad hon vill göra med livet. Jag kan inte säga att jag har mycket till erfarenhet utav detta, bara beröm från lärare över hur duktig jag varit Svenska.
Jag undrar nu om du har några tips som du skulle vilja dela med dig av? Jag planerar att köpa en bok nu, ”Skriv på!” heter den, för att se djupare i hur man skriver, hur personer får liv i boken etc. Och att få rådgivning av en författare vore väldigt bra för mig då jag bara är 17½ år gammal.
Jag vet inte vad jag ska välja att skriva om, och hur ska man kunna välja? En självbiografi säger de flesta. Det blir för mig en typisk ungdomsbok med tanke på min ålder. Inte mig emot, det verkar folk uppskatta att läsa.
Skriv gärna tillbaka, är väldigt tacksam för svar.
/17åriga Hanna Olsson.
.-= Hanna ´s last blog ..BEVILJAD SEMESTER =-.