Föredragen på folkhögskolorna i Vara och Billströmska på Tjörn blev oerhört känslosamma. Jag hade nog inte riktigt förstått hur mycket bagage många av de fina ungdomar som går på dessa skolor har. Det finns en anledning till att de har sökt sig bort, till ett internat. Som en kille sa: jag vill inte vara hemma på helgerna när pappa super. Därför åker jag sällan hem. Det är lugnare här.
För andra var det ett sätt att börja om, försöka få en nystart på ett struligt liv. Inte heller det helt lätt.
Förvånansvärt många berättade öppet som sina ätstörningar. Både elever och personal.
Jag åkte hem med nya insikter i bagaget. Bland annat börjar jag begripa hur viktigt det här är. Det här jag gör. Att åka omkring och våga tala om det skämmiga. Det är förlösande för så många, så många.
Tack alla vackra snälla människor.
2 kommentarer
Jag har följt lite av ditt, för mig tidigare okända, arbete. Klart du behövs, få människor kan prata om det, ändå förekommer det, hela tiden, varje dag! Speciellt unga behöver så många verkliga, positiva förebilder som går att få. Det finns så mycket ’skräp’ som de kan välja som förebilder om urvalet av verkliga, sanna, trygga, riktigt människor blir för litet. Du hör till en av de senare. Du borde föreläsa för lärare!
http://www.hemmetsjournal.se/Reportage/reportage/Ingen-anade-hur-jag-egentligen-levde-mitt-liv/
Ni kanske har träffats?