Katerina Janouch har skrivit så klokt i sin bok Barnliv:
”Bara ärligheten kan hjälpa oss, tror jag. Ärlighet och information. Varenda tonårsförälder borde nattvandra på stan. Skaffa kunskap om om nya droger, de bli fler och fler.
Sluta blunda för att att tonåringar fungerar som missbrukare, helt utan att vara det – det ligger i tonåringens natur att ljuga, mörka och manipulera. Och helst om sådant som är farligt och onyttigt, som knark och sprit. Vet du vad ditt barn har gjort i natt, kära förälder?
Om inte, så ta reda på det. Nallen ligger kanske kvar ensam i hans tomma säng.
Och under sängen, en urdrucken flaska.”
Hon skriver också att 75 procent av niondeklassarna är alkoholkonsumenter. Tre av fyra. Risken är stor att din tonåring är en av dem.
Hur tillåtande ska man då vara?
Katerina igen:
”Säg åt en tonåring att han får dricka två folköl och han dricker tio. Säg att han inte får dricka alls och då blir det bara två.”
Ja, hon skriver mycket tänkvärt om det här i Barnliv. Om att det är viktigt att ge barnen tydliga gränser kring alkohol, narkotika och tobak. Om att det är viktigt att visa att de vuxna bryr sig, månar om deras bästa och är engagerade. Det vill också tonåringarna själva, enligt en undersökning som Barnombudsmammen gjorde bland ungdomar i åldrarna 9-19 år 2005.
Och som sagt. Bara ärlighet kan hjälpa oss. Tack, Katerina, för att du har skrivit Barnliv.
2 kommentarer
Får jag be om lite kritiskt tänkande?
Katerina hävdar att det för tonåringar är ”helt naturligt” att ljuga, mörka och manipulera. Jag hävdar att detta inte är sant. Jag kan inte se att Katerinas påstående skulle vara baserad på vetenskaplig fakta..
Eventuellt talar Katerina om sina egna erfarenheter, men då ska vi läsare också komma ihåg att Katerina lever i en missbrukarfamilj med allt vad det innebär när det gäller mänskliga relationer inom familjen. Katerina har erkänt sig vara en ”kontrollfreak” (typiskt medberoendebeteende). Var och en av oss kan tänka sig hur en tonåring reagerar när mamman vill veta allt och kontrollera allt. Då tar man väl till nödlögnen? Och då får Katerina den sortens ”ärlighet” som hon förtjänar..
Det är sorligt att denna självutnämnda ”relationsexpert” inte inser att hon själv är den som kan påverka relationen till sin tonåring. Istället för att tro att det beror på någon sorts ”naturlag” att barnet ljuger..
Barnet är en socialvarelse. Det är omgivningen som påverkar barnet och dess beteende.
P.S.
Att bry sig, måna om och engagera sig är något helt annat än kontrollera.. vilket Katerina också tycks ha blandat ihop (både i relationen till maken – och barnen)..
Jag vill även uppmärksamma läsaren av följande kontradiktion i Katerinas egen text: ”Bara ärligheten kan hjälpa oss, tror jag”. Och strax efter förklarar hon vilken sorts ärlighet hon menar: ”Säg åt en tonåring att han får dricka två folköl och han dricker tio. Säg att han inte får dricka alls och då blir det bara två.”
Är det så här ”ärlighet” definieras hemma hos Katerina?
Med detta i tankarna är det väl inte så svårt att inse hur barn lär sig att ljuga..och hur föräldrar accepterar det som en ”naturlag”..
Katerina borde läsa några vetenskapliga artiklar om tonårsbeteende och vilka faktorer som påverkar tonåringens beteende mest. För inte är det kontroll inte..