Insikt: Nej, jag är ingen sex-and-the-city-tjej.

Jag har varit lite avundsjuk på alla sex-and-the-city-tjejer. Alla dessa kvinnor med sina tjejgäng. Och tänkt att jag också borde. Att det skulle vara så kul. Att det liksom är kriteriet för en Cool Kvinna.
Men i dag låg jag i badet. Alldeles själv. Och tänkte plötsligt: Men varför då?
Jag har aldrig tyckt om att ha huset fullt av människor. Jag gillar inte att ”stå vid spisen och sno ihop något och bjuda in folk”. Jag är inte den typen. Någon gång då och då kan jag bjuda till. Ett barnkalas här och där. En sittning med den närmast sörjande, lika trötta, barnfamiljen går bra. Att kunna skratta åt oss själva och våra barn. Men sedan måste jag vila ett halvår till nästa festlighet.
Jag har aldrig gillat att spöka ut mig och gå på maskerad. Avskyr allt vad möhippor och svensexor heter. (Brrrrr!) Påtvingad uppsluppenhet. Usch hjälp.
Jag gillar inte ens att gå i högklackat, det är ju bara jobbigt för fötterna.
Jag har aldrig varit en grrrrrrrrrrrl-tjej. Aldrig någonsin. Aldrig fattat det här med smink eller handväskor.
Haft en eller två eller tre bästisar. Typ.
Men aldrig längtat särskilt mycket efter något sex-and-the-city-gäng. Så varför skulle jag gilla det nu när jag är fyrtiotre?
Vad är det jag egentligen längtar efter?
Något som jag inte ens gillar?
Jag är mest intresserad av min man. Visst är det corny. Så ohippt det kan bli. Så långt ifrån amerikansk tv-serie så det finns inte. Men vi har så jäkla kul ihop.
Om det är något jag längtar efter så är det att få gå ut och festa med honom. Bara honom. Gå på bokmässor och kolla in folk. Krascha i ett hotellrum efteråt. Skvallra om dem vi sett. Hångla.
Men barnen får väl bli tonår innan vi når dit.
Ack ja.
Det längtar jag efter. Massor. Men inte tjejgängen. Så jag kan lägga ner den bilden av mig själv nu.

3 kommentarer

Äntligen någon som vågar säga det jag har tänkt länge´…. men inte vågat. Måste man ha kalendern full med tjejträffar och träningspass och afterwork drinkar? Jag vill ju bara hem till min man och mina barn. Mysa i soffan, höra hur det gick i skolan, läsa en bok och höra dom leka i trädgården. Bara tanken på att snofsa till mig med smink, högklackat och hela paketet ger mig ångest.