Läs Ronnie Sandahl i dag. Han har skrivit en grymt bra och gripande krönika om mobbade barn: Varje dag går hundra tusen barn till ett krig.
”Tänk dig. Du går till jobbet och du är livrädd för att bli spöad, hånad, utstött. Det har du varit i flera år. Under en lunchrast blir du fasttejpad vid ett träd. Runt dig står kollegerna och skrattar. Du skriker. Anders på tekniken tejpar över din mun med eltejp. Lotta på lönekontoret tar bilder. Snart ska de spridas på nätet, så att alla kan se.
Låter det som en mardröm?
Här är Douglas, 14. Det är hans liv.”
2 kommentarer
Been there, done that, got the scars to prove it.
Fast det va värst på mellanstadiet, på högstadiet slapp jag (oftast) att få stryk. Hände bara några gånger per år då. Under mellanstadiet fick jag stryk var vecka. O lärarn valde att inget se…
Diskuterade igår med maken om vilket man är mest rädd för. Att våra barn ska bli mobbade eller mobbare?
Ja, det är skrämmande. Varje vuxen som ser måste ingripa; lärare, mat-tant, förälder, vaktmästare, granne, tränare. Vi måste lära våra barn våga stå PMot och agera mot orättvisor.