Jag fick ett mail från Britt-Marie:
”Hej Hillevi!
Tack för alla dina fina och bra inlägg, blir ochså så glad när man ser alla bilder på din familj!
Själv är jag gift sen 19 år tillbaka och vi har 2 barn, 10 o 16 år jag är 44 år bor i Helsingborg och har bott i Malmö när barnen var små. Har läst din bok Kärleksbarnet och den var så bra, min egen pappa är nykter alkolist, han drack inte under min uppväxt men började dricka när mina föräldrar skilde sig. Då var jag 16 år, mina föräldrar är finska krigsbarn och har många trauman med sig, min pappa är nykter idag så vi har kontakt.
Undrar lite om du går på acoa möten? Har själv gått i terapi och bearbetat mycket vilket har varit mycket givande, men man läser mycket om att för att tillfriskna så behöver man gå på dessa möten. Är annars lycklig över att ha en man som är mycket förstående, kärleksfull o empatisk, och våra två underbara barn som vi älskar över allt annat.
Kära soliga hälsningar til l dig.
Britt-Marie”
Svar: Hej och tack för ditt fina brev. Vad skönt att din pappa är nykter och att ni har en bra kontakt. Jag saknar min egen pappa varje dag.
Några acoa-möten har jag aldrig gått på, men jag har läst mycket om dem och tror att de kan vara väldigt bra för många missbrukarbarn.
Av någon anledning har det aldrig passat mig. Kanske för att jag hellre bearbetar mina minnen i textform. Men man vet aldrig, en dag kanske jag också går på möten. För att kolla in hur det går till, om inte annat.
Krama din fina familj! Hillevi
1 kommentar
Kan verkligen också rekommendera ACOA. För mig som också använder det skrivna ordet, och som även talar mycket, var det oerhört skönt att komma till ACAO där jag visserligen kunde använda mina ord, men inte tänkte innan på vad jag sa. Det bara kom. Eller ibland var jag bara tyst, och kände.
Det är en mycket speciell stämning på ett ACOA-möte, oerhört accepterande och där man kan skratta på ett speciellt sätt åt alla tokigheter som man har för sig, alla tvångsbeteenden och annat. Jag hade liite svårt för talet om ”Gud” och högre makt i början, men om man bara accepterar att det där för vara vars och ens egen tolkning av det som ger en kraft, så är det okej.
I Stockholm finns hur mycket grupper som helst (bodde där förut) och möjlighet att prova sig fram till en grupp man trivs med.
För egen del var det alldeles för länge jag var på möte, men jag har med mig känslan ändå.