Min favorit, Anna Larsson, skriver en lysande krönika i Svenskan om mammarollen.
Här är ett litet utdrag:
”Det vilar något otajmat över moderskärleken. Den är antingen för mycket. Kvävande. Eller för lite. Egoistisk. Aldrig sådär lättsamt lagom som faderskärleken. Men alltid tagen för given.
En mamma kan inte svika. Det kan pappor. Gång på gång. Och ändå få kärleksfulla böcker skrivna om sig. I den bästa av världar ska mamma bara finnas där – alltid till hands, alltid redo med några tröstande ord – men helst i skymundan, just in case.”