Warning: Constant WPLANG already defined in /home/granding/flytt.hillevi.nu/wp-config.php on line 69
”Är Kärleksbarnet en sann historia?” – Hillevi Wahl

”Är Kärleksbarnet en sann historia?”

Fråga: Är Kärleksbarnet en självbiografi? Är allt som står i Kärleksbarnet sant? Har allt hänt?

Svar: Ja och nej. Jag har valt att kalla boken för roman. Och är noga med att säga att det mesta är sant, det tror jag man inser när man läser boken. Men att det är min sanning. Så som jag minns min barndom. Hade du ställt samma fråga till vem som helst av dem som finns med i boken, så skulle du säkert få en helt annan vinkel på historien. För så är det ju. Inte ens barn i samma familj tycker att de har haft samma uppväxt.

Jag kan ibland förvånas över hur knivskarpa mina minnen från min barndom är. Men jag tror att det är så för många barn som lever i kris, man skärper sina sinnen så till den milda grad, att allting som händer bränns in i huvudet på en.
Däremot är det svårt att minnas det vardagliga, goda. Det är mer diffust, mer som en känsla av att allt var bra mellan varven.

Men på några punkter skiljer sig boken från verkligheten:

* Bokens ”Nelly” är egentligen två personer som jag har sammanfört till en.
* Bokens ”Jack” är sammansatt av flera olika män som jag har levt med och haft förhållande med.
* Min mammas moster är egentligen tre olika systrar. Deras versioner av vad som egentligen hände på 30- och 40-talet skiljer sig åt en del. Kring vad som hände, vems ”fel” det var och hurdan min mamma, min mormor och mormorsmor var som kvinnor, mammor och människor. Därför fick jag göra mig en bild av ett troligt händelseförlopp.

Anledningen till att jag förenade lade ihop flera bifigurer i boken i en är att min förläggare ville det. ”Det finns ingen läsare i världen som kan hålla reda på så många människor!” sa hon.
Och det är nog sant.

1 kommentar

Önskar att jag var lika stark och modig som Hillevi att kunna skriva en bok om sin egen uppväxt. Jag själv hade ett helvete som fosterbarn i Jämtland. Efter många många år berättade jag för min fostersyster en del av de hemska upplevelsen jag varit med om och efter det har nu tagit avstånd ifrån mig. Hon tror väl inte i sin vildaste fantasi att det är sant men det är det, eller så visste hon annars skulle väl hon inte ha tagit avstånd från mig?
Annars räddar hon sina barn från en skandal om hur deras morfar verkligen var, de avgudade honom.
TÖRS INTE TÄNKA PÅ HUR UTSATTA BARN FORTFARANDE HAR DET I SVERIGE.
Ramona