Det känns som i går. I en gränd i Gamla stan. Vi var sådär berusande kära så det bubblar i hela kroppen och allt – även de förbipasserande – syns i ett rosa vaselinskimmer.
Sådär så man svävar på moln i flera dagar efteråt.
Det finns en sådan kraft i kärlek.
Kärleken är magisk.
Den får oss att våga sådant vi egentligen inte vågar. Och bryta upp från sådant vi inte borde stanna i.
Kärleken ger oss kraft att orka det vi egentligen inte orkar.
Kärleken är större än allt annat.
Jag önskar alla människor mycket kärlek och en glad påsk. Om jag tror något så tror jag att Gud är kärlek.
1 kommentar
”Och bryta upp från sådant vi inte borde stanna i.” Mmmmmm… hur vet man… när vet man…? När partnerns fd (?) otrohet fortsätter att skapa hjärnspöken & ångest? När man undviker ögonkontakt? När man spelar ett spel, verkar kär men känner tomhet? Men ändå… när man älskar sitt barn över allt annat och skulle gå sönder av en varannanveckas skärva. Eller när tanken av att en annan man skulle trösta barnets gråt och ta det i sin famn fullständigt krossar ens hjärta och får tårar att rinna nedför kinden. Hur skulle man kunna…??