”Min svärmor klagar på allt jag gör”

(Krönika i Allas Veckotidning, december 2008)

Om man googlar på ordet ”svärmor” får man nästan 1,9 miljoner träffar. De flesta avslöjar minst sagt negativa omdömen om våra svenska svärmödrar. Eller för att citera ordboken Wikipedia:
”Svärmödrar brukar i film och litteratur, särskilt i serier och skämtteckningar, framställas som osympatiska. Relationen till svärmor tillhör de omtalade släktskapsrelationerna i skämthistorier och nidvisor, vars grund sannolikt är att relationen i sig rymmer en potentiell generationskonflikt och i viss mån en intressemotsättning. ”
Ja, så är det. Det finns en intressekonflikt här. Den älskade sonen. Eller maken, hur man nu väljer att se det.
Ulla i Stenungsund undrar vad hon ska göra med sin svärmor. Svärmor är nämligen pest. Hon klagar alltid över Ullas sätt att ta hand om sina tre barn, hennes matlagning och städning. Ulla har försökt prata med sin man om det här, men han menar att det inte är så farligt. Att hans mamma inte menar illa, men det gör ont i alla fall och Ulla undrar hur hon ska få svärmor att sluta klaga?
Osökt tänker jag på Amerikas nye president Barack Obama, som i den första intervjun fick frågan av en reporter: Ska svärmor flytta med in i Vita huset?
Du, Steve, jag talar inte om för min svärmor vad hon ska göra. Jag är inte dum. Hur tror du jag blev president?
Nej, man får inte vara dum, Ulla. Hjälper det inte att ta rygg på älsklingssonen, så får du prata med henne själv. Och säga precis hur du känner, med många jag i början av alla meningar. Jag blir ledsen när du klagar på min städning. Jag blir arg när du lägger dig i hur jag är med mina barn. Jag blir frustrerad när… och så vidare. För jag tror att det är med svärmödrar som med barn. Man måste vara Tydlig.
Sedan säger man: Nu räcker det. Nu vill jag inte höra något mer gnäll om den saken. Det här är mitt hem, här bestämmer jag hur vi städar eller uppför oss. Om du inte kan respektera det så vill jag inte bjuda hem dig någon mer gång. Därmed basta.
För jag tror att det är som Eleanor Roosevelt sa en gång: Ingen kvinna kan bli trampad på, om hon inte själv tillåter det.
Som mamma till två söner så anar jag också att det inte kommer att bli helt lätt att bli svärmor en gång. Man har ju burit dem intill sig sedan de var små knyten. Man känner dem utifrån och in. Och naturligtvis skulle det vara höjden av alla komplimanger om de valde någon som var lik sin mamma.
Och tvärtom så vore det höjden av all kritik att välja någon som är helt tvärt emot. Det är väl då man börjar leva rövare och klaga. När det egentligen handlar om att man är djupt sårad. Det skulle i alla fall jag göra.
Så antingen får man prata ut om det. Och försöka hitta en kompromiss som alla kan leva med. Eller också får man göra som Barack Obama, och skaffa ett större hus. Vita huset har 132 rum och 35 badrum. Plus en tennisbana, en bowlingbana, en biosalong, en joggingbana och en swimmingpool. Det räcker nog för att hålla till och med den besvärligaste svärmor nöjd.