Trolldeg a la einstein

I går hade Gunnar gjort trolldeg. Någon sort som aldrig torkar.
Och sedan lämnade han mig med degen – och tre tjoiga barn.
Han sa åt dem att man bara fick använda degen på blommiga brickor.
Hahaha.
När han kom tillbaka var det trolldeg överallt.
I mattan. I kläderna. I soffan. I sängen. I taklampan. Över hela golvet. Ja, ni fattar.
Vad har hänt här? frågade Gunnar när han kom tillbaka från föräldramötet på dagis.
Vad tror du? sa jag.
För till slut orkade jag inte höra mig själv säga nej, nej, nej längre. Det är roligare att säga ja.
Själv hade jag lite mesigt och konventionellt suttit och gjort små ormar och hjärtan med degen. Och en liten fin katt.
Men inte mina kids.
Femåringen gjorde studsbollar, som funkade – och hjärnor!
Vad treåringen gjorde har jag fortfarande inte riktigt förstått, mer än att det krävdes en vitlökspress, en osthyvel och fem stekspadar för att få till det.
Och i morse väcktes jag på sängkanten av treåringen som kom med en kärleksfull degklump.
Receptet fick vi av dagis.
Tack.
Tror jag.

2 kommentarer Skriv en kommentar