Rrrrrrrrrrrrrrrrr!

Här sitter vi, min åttamånadersbebis och jag. I soffan, mitt i natten.
”Boooah!”, säger hon.
Sedan skriker hon i falsett.
Hon är skitpigg, fast alla andra sover.
Och hon har upptäckt att man kan kommunicera genom ljud.
Och så har hon upptäckt sina fötter. Och att välling är gott.
Kanske lite för gott.
För nu sitter vi här. Mitt i natten. Fast alla andra sover.

Men i morgon bitti kommer hon att vakna först av alla igen. Och ligga och dra mig i underläppen. Och vara sådär oförskämt tokhappy för att det är en ny dag. Och säga ”Rrrrrrrrrrrrrrrrr!” så det sjunger i parketten.
Hon säger så, när hon är som gladast.
”Rrrrrrrrrrrrrrrrrrrrrr!”
Rrrrrrrrrrr på dig själv, du ljuvliga unge. Men kan vi inte sova snart? Snälla.

3 kommentarer Skriv en kommentar