Jag ska ner i tvättstugan, en halv trappa ner. Lykke vill absolut inte följa med.
”Neej, jag är stor nu. Jag kan vara hemma själv!”
”Okej. Men jag lämnar dörren öppen så du kan gå ner om du vill.”
Hon nickar ointresserat.
Jag suckar och går ner. Skyndar mig och är klar på fem minuter. När jag kommer upp står Lykke i dörren och pratar med en polis!
Hon har rosa prinsesskläning med vingar och svart Batman-mössa och är omgiven av ett hav med ballonger.
”Du kan få komma på mitt kalas”, säger hon till polisen.
Polisen skrattar.
Vardagsmöten.
3 kommentarer
Barn som bär namnet Lykke är speciella…:)
Ja. Och alla barn är rätt speciella. Vi brukar kalla Elliot för Specielliot. Till exempel. Det gillar han.
absolut så är det …och vi vuxna kan också vara speciella…:)