Andnöd

Nu har Lykkeliten svårt att andas också. Det är mitt allra värsta. När de har svårt att andas på nätterna.
Men inte tillräckligt för att man ska åka in till akuten. Mitt i natten. För fy bövelen vad det är jobbigt. För alla.
Så man sitter här, med ett hostande litet knyte i famnen, och väntar på gryningen. Lyssnar till andetag. Kollar magen och ryggen, hur ansträngt verkar det vara nu? Och nu? Och nu?
Det blir nog ingen sömn i natt heller.
Men än så länge är det Conan O’Brien på tv. Alltid något.