Någon N kommenterar det här med ordning i klassen.
”Vad jag kan minnas från ett av de första programmen av klass 9 A (underbara program) skällde denna Gunilla ganska rejält på en tjej som kommit försent. Hon godtog inte tjejens bortförklarig och var ordentligt arg minns jag och visst var det rätt, att komma för sent är fel.
hälsningar Någon N”
Svar: Jamen, jag har väl aldrig sagt eller skrivit att man inte får bli arg eller säga till barnen? Eller sära på två elever som sitter och slickar varandra i öronen (haha, det hade Gunilla tvingats göra i Klass 9a).
Vad jag vänder mig mot är detta hotande och skrämmande och att sätta barn i skamvrån eller i isolering, eller till och med stänga av elever för att de vägrat ta av sig skorna på rätt ställe (!). Eller att ”belöna” barn med kramar och leenden, som barnen har rätt till – utan att förtjäna guldstjärnor.
Om man respekterar barnen, och ser dem, som Gunilla och de andra lärarna gjorde i 9A, så kan man också ställa krav. Eller förhandla, med hjälp av logik och vetenskap. (Som att en genomsnittligt elev spenderar 40 timmar i veckan framför sin dataskärm – om du ger mig EN av de timmarna, till att göra läxor – så ska jag hjälpa dig att höja dina betyg med xx procent.)
3 kommentarer
Du har så rätt Hillevi. Det är stor skillnad på att skälla på någon och straffa dem med skamvrå. Och SJÄLVFALLET ska inte kramar vara något man får för att man har skött sig. (Helt sinnessjukt resonemang)
Vi har belöningssystem för våra barn och det funkar jättebra. När de gjort jättebra saker, som städat sina rum eller bäddat sängen varje morgon eller så, får de ett klistermärke och efter typ tio stycken går vi på bio eller till badhuset eller nåt annat kul allihop. Inte fasen är belöningen en kram, ve och fasa! (Inte heller nån pryl!)
Nej, kramar får man jätteofta i det här huset. Alla barnen får kramar och pussar hela tiden. Och allra mest behöver den som just gjort nåt jättedumt en stor kram. De dagar man är trött och stressad kanske reptilhjärnan tar över och man skäller ut vderbörande efter noter, men efter en stund blir vi alltid sams igen och då ingår givetvis kramar! Och de dagar man är på strålande humör orkar man fånga den trilskande, spottande, fräsande, ilskna ungen som just vill slå eller har slagit sin lillasyster eller vad det nu kan vara och bara hålla om honom tills han lugnar sig och den lilla arga kroppen slappnar av.
Hej!
Jag håller med dig men ser ytterligare ett problem i debatten, och det är att man har så förbannat svårt att hålla isär saker. Många av de här metoderna som skälls ut har från början utvecklats för att användas med barn som är våldsamt utåtagerande och ofta lider av någon form av neuropsykiatrisk diagnos. INTE mot ”vanliga” barn med trots eller vad man nu vill kalla det. Jag har själv ett barn med ADHD och utan strikt gränssättning i vissa fall fungerar inte vardagen, så enkelt är det. Och det handlar om att fånga upp en liten individ vars hjärnsignaler löper amok eftersom barnet inte kan fixa det själv.