Nu i augusti är det fem år sedan jag började blogga. På det som då var supermamman.se – och blev tre böcker. Parallellt bloggade jag även en tid på tjockatanten.se – och det blev också en bok.
Men alltså. Fem år. Det är ju inte riktigt klokt vad tiden går fort.
Fem böcker och tre barn senare sitter jag här och fortsätter blogga som om ingenting hade hänt.
Det måste vi fira på något sätt. Vi börjar med en liten utlottning.
Skriv ner ditt bästa sommarminne, från i år eller något annat år. Och skriv det som en kommentar, då blir det rolig läsning för alla!
Det bästa bidraget får ett signerat bokpaket.
18 kommentarer
Grattis till jubileet,,Fanfar!!!!!
Mitt bästa sommarminne,,,,hmm jag har ju så många, det blir ju så när man har barn.
Men det måste nästan ändå vara nu när vi åkte till Thailand i april-maj-08 (fusksommar) för jag som har kronisk migrän o fibro fick må väldigt bra under nästan hela resan och kunde njuta fullt ut av min underbara familj och att få vakna till havets brus varje morgon i hela 3 veckor slår det mesta och så var det väldigt billigt allting och go mat .
Kramar från mig
Grattis, grattis. Du har alltså roat mig men även fått mig att tänka efter (det är svårt det;)) i fem år.
Mitt roligaste minne i sommar måste vara min fantastiska 4-åring Erik som har börjat fundera mycket i sommar. Ibland när jag frågar vad han gör. Svarar han med ”fattar du ingenting”-minen: Jag tänker!!
Några tankar från sommaren:
Man ska nog inte köra grävmaskin när man är nakenfis. Sagt under en bilfärd.
Kan man döda stenar med en vass gaffel? När vi passerade en gravsättning med bilen.
Kan hästar och fåglar drömma? Efter en natt med monster-drömmar och jag hade förklarat att alla drömmer.
Många kramar.
Jag hade med mig min systerson Robin, som då var 4, till en insjö en solig sommardag. Där vi slog oss ner fanns en brygga och på den stog ett gäng killar och metade. En av dem fick napp och glada kommentarer från kompisarna.
Robin, som älskade att bada totalvägrade helt plötsligt och när jag frågade varför svarade han:
– I det vattnet kan man inte bada, där har ju fiskarna kissat!
Mitt bästa sommarminne i år var resan till Turkiet med hela familjen. Tonåringarna har inte velat resa med oss (töntiga) föräldrar på några år. Men i år hade de vuxit förbi det stadiet (20, 18 och 16) och vi kunde åka hela familjen. Det var underbart att umgås 24/7 (som de säger), utan pockande kompisar, flickvänner, datorer och telefoner. Bara VI. Som det var när de var små. Åh… ; )
Oj, vad ska man skriva nu för att lyckas vinna!?
Sjäv vill jag nog säga att hela sommaren kommer att bli till ett underbart minne. Jag håller på att resa mig efter ett och ett halvt år som sjukskriven för utbrändhet. Kan för första gången på länge känna att jag njuter av att vara med mina barn och min familj utan att de tar allt för mycket på mina krafter. Hela sommaren har med andra ord varit en lång, underbar vistelse med min familj. En vecka i Spanien, några projekt i hemmet och ganska många slappardagar gör att vi i hela familjen laddat batterierna och känner att vi för redo för höstens strapatser.
Fortsätt blogga, Hillevi. Jag läser din blogg dagligen och gläds åt din fina dotter och hur bra du har det med din familj. Fortsätt så!
Kram.
Jag har sagt i alla av barnens åldrar: ”Det här måste vara den bästa tiden!”. Med en 11-åring och en 13-åring trodde jag att boken jag skriver barncitaten i (likadan som Emil i Lönnebergas mamma hade, tror jag)skulle få tillskott mer och mer sällan, men nu har bara citaten en lite annorlunda touch som ibland får lilla mig att rodna lätt:)Till exempel tittade 11-årig dotter med stora ögon en kväll på mig, en av semesterns första dagar, och sa: -Du och pappa har väl inte gjort DET mer än två gånger, va?” Jag svarade lite generat:”Jo, eh…alltså,många gånger, vuxna gör det…”
Hon svarade: -Det sa min kompis också, men jag svarade ”Aldrig i livet”! Efter det blev sommarens nätter något avhållsamma om du förstår vad jag menar, man riktigt kunde höra hur hon låg vaken och lyssnade efter konstiga ljud;) Just sommarnätterna blev således inte sommarens bästa minne, men våra förtroliga samtal-de kommer jag alltid minnas och sakna mycket den dagen de flyttar. Det andra har vi hela livet på oss att ta igen, hihi. Kram till dig och din fina blogg/Anette Jernström
Bästa bästa semesterminnet; ensam en natt på en brygga vid en spegelblank sjö i norra norrland, storlommen lät och de tre barnen sov. (Inte så storslaget kanske)
Jag har många fina sommarminnen att ta av, det svåratse är nog att välja och framförallt lyckas att beskriva det med ord, men jag tror att den sommaren då morötterna i affären var slut är ett av de bättre..
Jag och min familj har alltid tillbringat minst en och oftast två veckor i augusti på en liten bohuslänsk ö. En morgon sitter vi köket och äter frukost. Helt plötsligt far min pappa upp från stolen, säger nått om morotsblast och kutar de 50m till affären. Vi andra förstår inte riktigt vad som hände men tänker att han nog kommer tillbaka. Plötsligt brakar det till på altanen och vi hör grannens röst: de har morötter, de har morötter
Hon klampar in i hallen och säger samtidigt: oj förlåt väckte jag er, det var inte meningen men jag tänkte att ni ville veta att det finns morötter. Finns det kaffe förövrigt?
Vi har skrattat gott åt detta många kvällar och det är så förknippat med sommar.
Som flera andra har skrivit är det svårt att välja ut det bästa sommarminnet bland många. Jag har därför valt ut ett som gav mig en tankeställare och lärde mig någonting viktigt om livet.
Innan min man och jag hade egna barn brukade vi varje sommar ta med mina syskonbarn på en semesterresa. Ett år var resmålet Gränna och Visingsö. Allt började bra. Vi anlände till campingen i Gränna och satte upp vårt lilla tält. Därefter tog vi färjan över till Visingsö. Stämningen var förväntansfull. Barnen såg fram PMot att få komma till ön och åka häst. Under den korta resan mulnade himmelen igen. När vi steg av båten kom regnet. Ett riktigt rejält hällregn. Tillsammans med de andra resenärerna trängdes vi under taket på suvenirbutiken. Alla hästturerna ställdes in på grund av vädret. Hela himmelen var mörk. Efter att ha stått en timma under taket tog vi en färja tillbaka, utan att ha sett någonting av ön.
När vi kom tillbaka till Gränna gick vi till affären och köpte serietidningar. Sedan kröp vi in i tältet och låg och lyssnade på regnet som smattrade mot tältduken. Min man och jag såg på varandra och suckade. Så misslyckat allt hade blivit. Men när vi såg på barnen lyste deras ögon som små solar och 7-åringen utbrast: ”Det här var roligare än jag trodde!!!”
Jag bär med mig detta minne som en påminnelse om att det inte alltid är de stora sakerna som är viktigast. Lyckan finns inte i de längsta eller dyraste resorna eller de häftigaste upplevelserna. Lycka är att bli sedd, älskad och bekräftad. Barn har mycket att lära oss om livet.
Jag vill också passa på att tacka för allt du har delat med dig av under de 5 år som har gått. Jag beundrar din förmåga att se det fina och viktiga i vardagen. Jag hoppas på att få följa ditt liv så här på avstånd i många år till.
Varma sommarkramar från en trött, men lycklig 2-barnsmamma.
Sommar…jag ser mitt tredje, av fyra, barn framför mig. Det är en argsint älskling. Hon är två år och har lärt sig simma – har hon bestämt. Kerstin lägger sig ner i vattnet, sjunker förståss och börjar sedan plaska hej vilt. När hon dras upp av medföljande vuxen, är hon lycklig men arg och ska omedelbart ner i vattnet igen. De varma strand dagarna har alla slutat med en rödögd Kerstin som arg somnar i bilen. Rödögd av saltvatten i ögonen, arg för att det denna dag inte blir mer simning.
Vi var på Åland en vecka, en vecka som skulle vara fylld av bada, fiska, åka båt, paddla kajak, utflykter och mys. Allt detta fick treåriga sonen uppleva och en känsla i mellangärdet säger mig att han hade en underbar semester. Men lillasyster ”lilla söt” fick riktigt hög feber dagen efter ankomst och låg i 41 graders feber i fem hela dagar. Mitt bästa sommarminne måste vara när jag vaknade på morgonen den sjätte dagen och ser in i min dotters vackra, bruna, mandelformade ögon och att hon fått tillbaka blicken, den eftermiddagen satt hon i skuggan på sandstranden och grävde, gräva är det bästa hon vet. Lilla Söt är 18 månader.
Vi var på Åland en vecka, en vecka som skulle vara fylld av bada, fiska, åka båt, paddla kajak, utflykter och mys. Allt detta fick treåriga sonen uppleva och en känsla i mellangärdet säger mig att han hade en underbar semester. Men lillasyster ”lilla söt” fick riktigt hög feber dagen efter ankomst och låg i 41 graders feber i fem hela dagar. Mitt bästa sommarminne måste vara när jag vaknade på morgonen den sjätte dagen och ser in i min dotters vackra, bruna, mandelformade ögon och att hon fått tillbaka blicken, den eftermiddagen satt hon i skuggan på sandstranden och grävde, gräva är det bästa hon vet. Lilla Söt är 18 månader.
Det bästa minnet för i sommar är nog när jag fick träffa min väninna med sin alldeles nya lilla son. För två år sedan dog hennes tredje barn oförklarligt i magen i v 40, och det var en sådan lättnad och glädje att allt gick bra denna gång.
Han luktade såå gott som bara nyfödingar kan.
Lilla Embla, vi önskar vi fått lära känna dig..
Jag läser ofta din blogg och har gjort det länge. Det är jättekul att läsa om er!
Mitt bästa sommarminne är nog från i år och våra två veckor uppe i Sverige. Jag bor i Holland med min sambo och våra två barn. Jag kan inte säga något speciellt som hänt utan mer känsla av att uppleva svensk sommar tillsammans med mina barn och se dem njuta av samma saker jag njöt av när jag växte upp. Hoppa i från bryggan i en lugn insjö, plocka frukt och bär direkt från buskar och trän. Äta ute och grilla varje dag. Ja min lista kan göras lång. När vi skulle åka hem sen säger min nästan 5årige son: mamma jag vill inte åka hem jag vill också bo i Sverige så jag kan äta hallon från busken. Mamman blev rörd…
Mitt bästa sommarminne är när jag sprang med min dotter över kohagen vid Solliden medan regnet vräkte ner!
Det spelade ingen roll att det regnade, att vi inte visste varifrån bussen gick och när, att korna var skrämmande nära (lite läskigt var det), att våra kläder satt som klister på våra kroppar, allt brukar lösa sig.
Vi var ju tillsammans…
Dessutom gav det mig sommarens bästa känsla – total lycka…
Med fyra barn kan man som bäst beskriva tillvaron som en slags skräckblandad förtjusning. Det är liksom svårt att fånga stunder som är sammetslena när hela familjen är närvarande. Med två nyligt blöjfria treåringar, en obstinat femårig drakjägare (som lärde sig att cykla igår!) och en preeteen-prinsessa på snart tretton vintrar är det alltid någon som ramlar eller kissar på bokhyllan eller fastnar med tungan i frysen eller… ja, jag tror ni förstår.
Hursom, här kommer ett sommarminne, det bästa är det inte, men minnesvärt är det definitivt!
Det var en solhet dag för två år sedan då vi liksom många andra dagar skulle till stranden. Dagens skillnad var att maken lyckats slita sig från sitt företag för att följa med oss.
Och det blev ju inte riktigt som det brukar:
– Vad skaru ta med? undrar jag samtidigt som jag stuvar in barn i bilen och trycker ner handdukar, leksaker, blöjor och barnmat i ikea-påsen (tack ikea för era fenomenala och gigantiska baggar).
– Det är ju Millenium Falken, den måste med. Det är ju stenhårt, från Star Wars vettu! Var har vi pumpen? undrar mannen superentusiastiskt. Givetvis är elvaåringen överhjälpsam och fiskar fram en pump illa kvickt.
Väl på badet ska denna gigantiska rymdfarkost blåsas upp (vi snackar cirka två meter i diameter och tjock som en limpa är lång). Pumpen gick sönder efter att ungefär en fjärdedel var uppblåst. När hälften av blåset var kvar började mannen, nu med blå-lila ton i ansiktet, frusta:
– Hjälp va tjock den är, säkert gjord för feta amerikaner.
När den äntligen var uppblåst så var den ju jäkligt häftig måste jag erkänna, och alla grabbar från fyra år och uppåt gluttade avundsjukt på oss när vi glassade omkring på denna gigant till rymdflytis.
Sedan skulle vi ju dessvärre hem också och därtill få in allt i bilen igen… så bafann man sig, återigen, mitt i en Papphammarscen. Mannen tröck och gned på detta rymdskepp och när det till sist pressades in i bilen satt man som en slickad kola mot rutan. I en sjusitsig familjebuss – modell STOR.
Det är bara att falla till föga och inse att Mr Bean på stranden kan slänga sig i väggen. Reality is stranger than fiction.
Grattis till femårsjubileet! Ja, det hinner hända en hel del på fem år, inte sant … En hel trave böcker och tre ungar, det är väldigt bra jobbat!!!
Mitt bästa sommarminne är när jag sommaren 2003 sladdade in med trosor och blå träskor från utedasset och väckte min blivande make med att ”Du ska nog bli pappa!”. Ett svagt svagt blått streck i den avsedda rutan, så svagt att det var svårt att tro på. Hela förmiddagen stod vi till och från och tittade på testet i ljuset från köksfönstret och vågade så smått hoppas. Det visade sig sedan att det var två små killar i magen och vi har nu i februari fått en liten underbar kille till. Då i slutet av juli 2003, en av sommarens sista semesterdagar, började en ny tid. Före och efter Clearblue.