På kosafari

Vi var på kosafari på Väddö gårdsmejeri i dag. En happening för vilken vem som helst. Men speciellt för en traktorintresserad femåring.
”Vilken liten tjockis!” utbrast femåringen redan vid första kon.
Hon var dräktig och jag skulle just förklara att man faktiskt är ursäktad då, när nästa entusiastiska utrop kom:
”Och vilka många snoppar den har!”
Uppenbarligen hade vi en hel del att förklara för vår lille citykid. Men jag hann inte ens öppna munnen förrän han reste sig upp och jublade igen.
”JAG HAR SETT EN KO BAJSA!”.

Tvååringen har en mer jordnära attityd. Han pekar direkt på en brun ko med ett gigantiskt juver.
”Mamma”, säger han.
Och ja, jag förstår precis vad han menar.
Bonden med klara ståupp-talanger frågar hur gammal Lykke är.
”Två månader”, säger jag.
”Ja, då slår hon inte rekordet. Den yngsta vi har haft var en vecka. Och den äldsta var nittio.”
Han berättar att de äldsta, de som kommer i gruppresor från ålderdomshemmet är roligast.
En gubbe runt åttio bast undrade när man fick börja skjuta.
”Det heter ju kosafari, då ska det väl ingå lite pangpang också!”
Samtidigt sprang ålderdomshemmets personal omkring bland koblajorna och plåtade safariekipaget som värsta paparazzifotograferna.
Bonden tittade lite undrande på dem.
”Jamen, du vet… i morgon kommer inte hälften att minnas att vi har varit här.”

1 kommentar Skriv en kommentar