I dag har jag varit på begravning för Inga Samuelsson. Min mormors syster – och en helt enastående kvinna.
Stridbar, pratglad, alltid närvarande och full av humor och kärlek.
Men riktigt hur älskad hon var av sina barn, barnbarn och barnbarnsbarn har jag nog inte riktigt förstått förrän i dag. Det var den vackraste begravning jag någonsin har varit på.
Hon blev 90 år, Inga. Och hon levde i varje sekund. Jag kan bara önska att jag får leva så länge och så nära mina barn och barnbarn. Hon kommer för alltid att vara min förebild.
Farväl Inga. Och tack för att jag fick vara en del av ditt vackra lapptäcke.
