”Hej Hillevi, ska delge dig våra tankar. Nu är förvisso våra barn något äldre (5 och 6 år) men situationen var också aktuell för ett par år sedan, när minstingen var runt 3 år. Våra barn gick/går tre dagar i veckan på dagis ungefär mellan klockan 7 och 18.
Detta beror på att vi av delvis ekonomiska orsaker måste bo på två timmars pendlingsavstånd tur och retur ifrån dagis och vara borta på heltid för att dra in tillräckligt med pengar (vi snackar 7000 kr per person så vi är inga karriärnissar). Vi har dock turen att ha ett dagis där de andra barnen hämtas av farföräldrar kring 15.oo så våra barn är relativt ensamma med fröken fram till klockan 18.00 och då de var små sov de middag på dagis i 2-3 timmar per dag så den tiden gick ju bort s a s och de varvade ner.
Eftersom vi bor i världens minsta håla (tippar att det bor ungefär lika många personer här som det gör i ett medelstort hyreshus) kryllar det inte direkt av personer som är beredda på att ställa upp som ”socialt nätverk” för oss ”utbölingar”, sådant där tar ju också tid att bygga upp och som jag skrev fungerar det här med dagis utmärkt för oss.
Våra barn är väldigt harmomoniska enligt fröknarna och vi har delvis valt att bo här trots pendling eftersom det trots allt känns som en hälsosam miljö för barnen, både kroppsligt och själsligt. Du må tro att jag vänt och vridit på det här, men att bo i stan hade inneburit en ekonomisk stress som jag tror hade varit skadligare för våra barn än att vara på dagis två timmar längre per dag.
Jag överväger den eventuella nackdelen med att eftersträva det som låter så klychigt, men som jag tror är sant dvs ”kvalitetstid” med barnen. Vad är det som säger att alla (oftast) mammor som hämtar sina barn klockan 15.oo inte lägger ett par extra timar på hushållsarbete t ex? Jag tror att långt ifrån alla mammor ägnar tiden efter dagis åt att verkligen se sina barn och vara närvarande med dem. Men allt sådant där som hör till hushåll etc kan vi med gott samvete strunta i, alla tid som finns då vi är hemma går till: 1. barnen (att prata, skratta, mysa, lära mm) och 2. oss själva! ( slapp egentid)
Sedan är våra barn hemma med oss hela somrarna i gengäld ( 3 månader) och har varit det sedan starten. Så man kanske kan säga att jag är den dåliga föräldern och den bra föräldern personifierad i ett, den dåliga på vinterhalvåret och den bra på sommaren 😉 Må så gott Hillevi och lycka till med bebisen!”
hälsningar Theresa
Svar: Tack för ditt tänkvärda inlägg. Det låter som ett sunt resonemang. Men samtidigt skriver du att minstingen var tre år. Det är stor skillnad mellan en ettåring och en treåring, tycker jag. Och det var tre dagar i veckan för er. Inte fem. Och ni har långa lediga somrar. Det tycker jag låter underbart. Tack igen, för att du delade med dig.