I går fick jag för mig att vara huslig och tog fram symaskinen och inom trettio minuter hade jag – såklart – fått totalt tuppjuck över Symaskinshelvetet och gick in i handgemäng med undertråden. Den innerligt hatade. Undertråden vann.
Då gav jag upp.
Men i samma sekund kom Gunnar hem, satte sig och läste symaskinsmanualen, lagade symaskinshelvetet, trädde om tråden och sydde tre kuddfodral alldeles själv.
Det är kärlek.
