Det är inte förrän man börjar sortera bebiskläder som man verkligen känner att man ska få en ett litet barn till. I dag gjorde jag det.
Ni vet hur det är. Man smeker tyget. Känner efter om det är mjukt nog för den ömtåliga huden. Minns de andra små, små liven som alldeles nyss nästan drunknade i tyget. Nu är de så stora att de sliter ut kläderna långt innan de blir för små.
Nu står jag här igen. Och viker små, små dockkläder. Landstingets omlott-tröjor som var så himla bra de första veckorna när vi var rädda att den lilla skulle gå sönder bara vi tog i det lilla miraklet. Pyjamasar med dragkedja ända ner i foten… Små, små mössor och ännu mindre strumpor. Tänk att de är så små. Det är ju inte riktigt klokt.
Och när jag är klar får en hel garderob plats i en enda liten korg. Vi ställer den under skötbordet.
Plötsligt väller de upp, de där tårarna i ögonen.
Jag kryper in i Gunnars famn. Tänk att vi ska få vara med om detta hisnande mirakel till. Det var nog inte förrän i dag jag riktigt fattade det.
4 kommentarer
Åhh, grattis Hillevi. Jag avundas dig, jag har två fina barn men önskar mig ett till, gud så jag längtar. Jag kommer tillbaks till känslan just nu när man är så där nära som ni är till förlossningen. Njut även om det är jobbigt!!
Jag vet precis hur du känner! Vårt fjärde, och sista barn, är beräknat till 8 april. Jag skall ta itu med bebiskläderna idag. Det känns inte alls längesedan jag stod och packade undan dem, det var någon gång i somras då jag rensade barnens garderob. Då stod jag och höll i något litet plagg, medan tårarna vällde upp i ögonen. Jag undrade om jag någonsin skulle få klä på en liten varelse igen…hade försökt bli gravid med fyran ett par månader och börjat misströsta (som man gör om man tidigare blivit gravid på första försöken!). Men, som tur är så får vi alltså uppleva detta mirakel igen. Vilkent privilegium!
Visst är det mysigt med små kläder,jag har spatat barnens kläder och lagt undan dom på vinden.(för barnbarnen kanske)Jag hoppas visserligen att det dröjer innan jag bli mormor eller farmor,men när man är uppe på vinden öppnar man ibland denna lådan och en massa minnen kommer över en.Man minns lukten av en liten bebis,den doften kan inte jämföras med något annat.Det är mysigt med små bebisar.Ana
Nu tjuter jag och blev nästan lite avundsjuk 🙂