Bebiskläderna

Det är inte förrän man börjar sortera bebiskläder som man verkligen känner att man ska få en ett litet barn till. I dag gjorde jag det.
Ni vet hur det är. Man smeker tyget. Känner efter om det är mjukt nog för den ömtåliga huden. Minns de andra små, små liven som alldeles nyss nästan drunknade i tyget. Nu är de så stora att de sliter ut kläderna långt innan de blir för små.
Nu står jag här igen. Och viker små, små dockkläder. Landstingets omlott-tröjor som var så himla bra de första veckorna när vi var rädda att den lilla skulle gå sönder bara vi tog i det lilla miraklet. Pyjamasar med dragkedja ända ner i foten… Små, små mössor och ännu mindre strumpor. Tänk att de är så små. Det är ju inte riktigt klokt.
Och när jag är klar får en hel garderob plats i en enda liten korg. Vi ställer den under skötbordet.
Plötsligt väller de upp, de där tårarna i ögonen.
Jag kryper in i Gunnars famn. Tänk att vi ska få vara med om detta hisnande mirakel till. Det var nog inte förrän i dag jag riktigt fattade det.

4 kommentarer Skriv en kommentar